jävla idioter........... skrev en insändare om gårdagens fest här igår.......... och nu hackar folk på mig som fan........ "varför ringde du inte polisen"......... jag såg för fan bara att en kille kom körandes och parkerade bilen medan han drack öl! jag såg inte något ansikte eller någonting annat! det var MÖRKT!

helt plötsligt är allt MITT fel..... helt jävla sanslöst.........

folk skickar in insändare om allt möjligt där de verkligen GNÄLLER, och det här var inget gnäll..... men ändå ska de hoppa upp och bita en i strupen............

fan ta alla jävla människor som bara dömer, dömer och dömer!!!

grannarna på bottenvåningen har städat åt killarna....... hörde att de blev glada; "titta, någon har städat åt oss!"............ det är väl inte så jävla konstigt när de slängt ner skit på deras uteplats.................. ska de bara låta skräpet ligga eller................

skulle kunna skära mig nu................ måste ta en stesolid..................

fan vad jag hatar den här jävla stan..............

de kastar brinnande cigarettfimpar på grannens balkongtak.... jag ser det, för jag har det precis under mina vardagsrumsfönster..............

de släger sopor rakt ner på gräsmattan och gång- o cykelvägen här nedanför....... spottar............. om de gör något annat, ännu värre, vill jag fan inte veta.................

en av dem slängde sig i alla fall ner på balkonggolvet och lekte... fötterna rakt upp i vädret............ så..... nu har alkoholnivån nått nya höjder.................

har mailat vaktmästaren, för jag tror inte att han kommer bli överlycklig av att gå och plocka upp deras sopor på måndag.......... skulle kunna ringa störningsjouren......... eller....... javisst nej, jag kan ju inte prata i telefon................

jag är trött, men jag kommer inte kunna somna med den här jävla ljudnivån..........

hoppas att det flyttar in en barnfamilj senast i höst........ killarna har nämligen sagt upp lägenheten till 1 sept, och då vore det sååå skönt med en barnfamilj igen......... saknar de som bodde där förut..............

jaha, nu sjönk de just ännu lägre.............. "you can pee here, noone will notice"..................... har jag nämnt att jag bor 2 trappor upp............. och att grannen längst ner har "ljuskälla" till "gillestugan" i källarplan...................

måtte någon ringa störningsjouren snart................... jag har ångest så jag är genomsvett............

Förbannade jävla fyllegrisar som står på balkongen bredvid min och vrålar för full hals. Gå in och vråla i lägenheten istället - den är ganska bra ljudisolerad!!!

Någon höll på att trilla ner från balkongen för en stund sedan. "Vafaaaan gööööruuu?!?", sen slutade de i alla fall att sjunga................

Jag är ledsen, men jag klarar inte av fulla "grabbar" som tror att de står över allt och alla och är så jävla snygga och bra! Det finns inga gränser och de TÄNKER INTE ÖVERHUVUDTAGET!

Skulle jag bli nerbrottad av en sådan kille så har jag ingen chans. Även om det inte skulle vara illa menat, så skulle det gå åt helvete. Jag vet hur jag är. Jag har fortfarande kvar samma mönster som när jag var barn. Jag insåg det när jag var inlagd på avdelningen. En psykotisk kille tog tag i mina axlar, sen ledde han runt mig som en nickedocka. Jag sa inget, jag gjorde inget. Ingen reaktion alls. Förrän en manlig personal såg det, och han var verkligen mån om att jag skulle få ha min kropp ifred. När han hade fått bort killen så tog det en stund innan jag "vaknade". Och när jag gjorde det så fick jag panik och bara grät och skrek. Mig kan man göra vad som helst med. Jag äger inte ens rätten till min egen kropp. Vem som helst kan ta den och göra vad som helst med den - jag får total blackout.

MEN STÅ INTE PÅ BALKONGJÄVELN!!!! GÅ IN FÖR I HELVETE!! DET ÄR 6 GRADER OCH REGN!!!!!

GÅ IN ELLER HÅLL KÄFTEN!!!

Kommit hem från stallet. Känner mig berusad... sådär varm och fluffig inuti..... Och jag känner LYCKA!

Försökte hjälpa till att ge hästisarna mat, sedan fick jag hämta in killen och försöka borsta av honom "lite" lera......................... Hämtade hans sadel och var lite orolig för armen, men jag försökte att bara belasta höger arm. Höll på att garva ihjäl mig när jag suttit upp och skulle korta av stiglädren (heter det så?)... Ridterapeuten sa att jag skulle dra allt jag orkade medan jag satt i sadeln, men hon hade glömt bort att jag inte kan göra det med min vänstra arm.... så när jag skulle använda höger arm på vänster sida så sa hon flera ggr att jag bara skulle använda en arm! Saken är den att jag nästan har glömt bort stygnen och allt, så jag gör bara det som känns bra. Och tydligen kändes det väl inte bra att använda vänster arm.

Red i alla fall ut i skogen... med lite halvojämna stigbyglar, men vad spelar det för roll för bara en stund. Det var så härligt! Bara synd att det inte var fint väder. Ridterapeuten gick med hundarna. Jag travade lite, det var jättekul! Men jag gjorde fel, så fötterna åkte för långt in i stigbyglarna. Bortsett från det så var det jättekul! Det var så länge sedan jag travade sist! Älskar rytmen... känslan av att vara ett med hästen... alla rörelser.. hur svanken på min rygg nästan som böljar i takt med att jag reser mig och sitter ner............ ÅÅÅÅÅÅÅHHH!

Innan jag satt av så hade jag bestämt mig för att visa hästisen vem som bestämmer.... så jag red runt på gårdsplanen.... Han ville BARA gå in i stallet och få belöning, men det kunde han glömma! När han vägrade svänga så stod jag bara på mig. Han hamnade mitt i en liten hög med grus - men det är HANS PROBLEM, inte mitt problem. Så det fick han helt enkelt lösa - genom att gå till höger precis som jag talat om.......

Det var faktiskt inga större problem att sitta av sen, eftersom jag svingar höger ben över honom, och alltså tar stöd av höger arm och hand - inte vänster.

Han ville inte sätta på sig grimman när jag tränsat av och trätt på honom "grim-halsbandet"..... jag försökte utöva lite "horsemanship-befallningar", men han sket fullständigt i det...! Så till slut gick jag bara rakt mot honom och använde min kropp för att mota honom bakåt - då backade han.

Summa summarum; jag vann.

När jag släppte ut honom i hagen så fortsatte han att försöka testa mig. I och för sig ville han väl inte komma för nära de andra hästarna när jag ledde honom runt, men han trodde att han skulle kunna gå ut ur hagen igen. Men det fanns inte ens en minimal chans eller risk att jag skulle ha låtit honom göra det. Oavsett vad han än hade gjort så hade jag hållit min mark! Är helt övertygad om att det är jätteviktigt att vara jääääävligt bestämd i sådana där situationer, för det säger verkligen något om mig som ledare. Klarar jag inte av att släppa ut en häst för att han är en så stor "matte-gris", så visar jag verkligen ingen ledarskapsförmåga. De kan göra vad som helst, vem som helst av dem, och jag skulle aldrig låta dem hållas. Trots att jag inte bekantat mig med mer än 2 av dem. Punkt.

På vägen till bussen gjorde jag bort mig... pratade med hästarna från ett annat stall som går vid vägen..... Såg den hästis som brukar gå fram mot mig och titta på mig när jag går förbi... och jag mitt smarta arsel säger glatt "Hej min blåögde springare!!"............. Sen fick jag syn på en tjej som var på väg in till stallet och självklart hade hört mig................ Jag babblar och kacklar som en jävla höna med alla djur!

Sen kom jag på att jag hängt ifrån mig tränset på fel ställe och inte sköljt av bettet.......... Skickade ett sms till ridterapeuten och bad om ursäkt för att jag glömt det.... Hönshjärna!

På bussen kändes vänsterarmen konstig.... det spände på ovansidan - inte där jag har operationsärret... Och så kändes det som att det rann blod......... Men jag är ju "gammal i graven" så jag visste till 99,9% säkert att det bara var fantomsmärtor och inbillning...... och mycket riktigt så syns ingenting på varken såret eller armen! Har lite obehaglig träningsvärk på ovansidan av armen, men det gör inte ont. Allt sitter bara så spänt. På höger arm på ovansidan av handleden kan jag nypa tag i huden och få en bit mellan tummen och pekfingret, men det finns inte en millimeter till det på vänster arm. Där är huden helt spänd. Därför känns det så konstigt när jag anstränger armen. Musklerna har ju liksom inget spelrum - det finns ingen plats i huden på armen för en muskel som blir större. Känns som att jag har "träningsvärk" i huden.. men det gör inte ont. Går inte att förklara.. låter bara dumt...... Det är som att... någonting främmande finns i armen, under huden, och rör sig där under när jag använder armen..

Har inte hört från terapeuten så hon är nog hemma idag......... Läkaren som inte ens ska vara i stan den här veckan har däremot hört av sig... hon skrev inte så mycket, utan ville väl mest visa att hon läst vad jag skrivit.

Hoppas att jag kan mocka en av boxarna på tisdag..... känner mig fjantig som inte kan lägga på sadeln själv............ Men om de tar stygnen på torsdag.. och sedan går de där två magiska dagarna.... så måste jag ju kunna använda armen fritt sen..... Behöver veta det.

terapeuten har inte hört av sig........... och det känns som tusen år innan det är dags att fara till stallet.....................

håller på att gå sönder.............

och ingen kan laga mig..........

JAG VILL BO I ETT JÄVLA HUS PÅ LANDET DÄR JAG INTE SER IN TILL GRANNEN, KAN SJUNGA HUR JÄVLA FULT SOM HELST NÄR JAG LAGAR MAT, OCH HAR EN JÄVLA TOMT DÄR JAG KAN HÄNGA UPP TVÄTT UTOMHUS, HA TRÄD, BLOMMOR OCH HA DJUR OCH SÅ JAG SLIPPER FARA TILL MINA SK FÖRÄLDRAR ÖVER SOMMAREN!!!!!!!!!!!

sa till terapeuten att jag förbereder mig på att ta stygnen själv...... för jag kommer inte kunna gå dit................ men det tyckte inte hon var någon bra idé............. nähä, men hon jobbar då och har inget schemalagt men hade gjort klart för mig innan att hon INTE tänkte följa med mig dit............. men så idag så gjorde hon helt om........ så nu ska hon helt plötsligt följa med............ hon blev sur först, och "tjafsade"....... och då svarade jag henne samma sak som hon säger till mig att jag ska tänka..... "jag kan bara göra det jag kan, jag kan inte göra det jag inte kan"............... och det var väl det som gjorde att hon ändrade sig.........

jag får inga extra tider hos henne, utan nu är det en gång i veckan som gäller...... och visst, jag förstår att hon får mycket att göra......... men sen vill jag inte ha kritik för att jag tar mycket stesolid........... då började hon försvara sig, för hon tyckte väl att jag gnällde på att hon var borta.......... men jag är inte helt kallhjärtad.......! jag ville bara försvara mig............... hon förstod till slut i alla fall.............

vi är inte osams eller så..... inte alls...... jag mår bara så jävla dåligt............... och behöver henne.......... men det är ju inte hennes fel att hennes mamma gått bort.......... så då är det ju fel på mig som känner att jag behöver henne................

räknade lite snabbt när hon satt där och sa vilka dagar hon är borta, ledig, bortrest, osv........ och vi har max 6 träffar kvar innan jag far från stan.................. 6 träffar att få mig att hålla ihop i 5 veckor.... utan ridterapi.........................................

försöker få tag i c............ vet inte om hon lever.................. hon svarar inte fastän att smsen går fram..........................

mår så f*cking jävla dåligt

vill bara skrika

skala av mig huden

skära sönder mig

slänga och slå sönder allting och bara skrika och klösa mig själv tills jag faller död ner på marken