...

gick ner på stan...... med hjälp av en stesolid...... lämnade tillbaka några böcker på biblioteket............. och handlade lite kläder................. för pengar som jag inte har............ men... jag orkar inte bry mig................ eftersom min kropp är större än vad den brukar så måste jag anpassa kläderna efter den................ kan inte trycka in mig i tröjor som nästan spricker över bysten.......... jag är ett jävla fetto.....................

hade tänkt att köpa ett par tygskor på skopunkten....... men deras jävla storlekar stämmer ju inte............... hade på mig ett par i strl 36 som jag köpt på coop....... stoppade i den ena foten i skon och jämförde storlekarna........ det var en skillnad på 1,5 cm................... en och en halv jävla centimeter! hade jag köpt dem så hade jag drunknat i dem! och barnskorna.... ja..... ingen idé att titta där.................. glitter och gullegull på tjejskorna... och döskallar och tufft & coolt på killskorna..............

köpte blommor till balkongen nere på stan också........ och så for jag hem....... och snabbt som fan laddade jag om och for iväg med en annan buss igen...... på vägen hem var bussen sen ner till stan... så jag missade min buss hem med ca 30 sek................... bara att vänta på nästa.......................... när jag ställde ner min kasse så svimmade jag nästan......... förmodligen för att jag inte hade ätit eller druckit sedan igår.................

sen måste jag bara berätta något som verkligen fick mig att fundera på mina tankar om mig själv................... när jag stod och väntade på bussen ner mot stan och sedan vidare hem... så kom en medelålders kvinna och ställde sig vid busshållsplatsen............ jag kunde inte låta bli att titta på henne........... för hon hade svarta tights med rosa och lila rosor på......... ett par beige sandaler....... en neonturkos jacka........... och knallröda glasögon................ tänkte att ingen kan missa att se henne....... och i så fall....... kanske de inte skulle glo på mig för en gångs skull..................

jag vet inte..... att vara i stallet gör så stor skillnad på mig......... hela mitt sätt att tänka och fungera är förändrat............... mötte en av avdpersonalen när jag gick genom sjukhuset för att posta ett brev......... en av mina "hat-personer"............ men jag hälsade.... som jag ju alltid gör........ och hon hälsade....... men så ville hon som inte kännas vid mig............ och då i vanliga fall så hade jag gått hem, lagt mig under bolltäcket och gråtit........ men nu tänkte jag "jaha, men det är ju hennes problem".................   

blev så förvånad......... chockad............... funderade några sekunder... och så insåg jag att det är så ridterapeuten har lärt mig att tänka när jag gjort horsemanship-övningar.......... om hästen inte är uppmärksam på mig så ska jag inte behöva tala om det och sedan tala om vad jag vill att han ska göra.... utan jag ska tala om vad jag vill att han ska göra, och när han inte ser det så blir det obehag för honom............. alltså; det är inte mitt problem om hästen inte är uppmärksam på mig, utan det är hästens problem.........

var tvungen att smsa till ridterapeuten och berätta............ kändes så j*vla stort.................   

har mailat till ett av bostadsbolagen och frågat om de funderat på att köpa lägenheterna som är till salu...... skrev att jag i så fall är intresserad av att hyra en av lägenheterna............. tror det är många som vill ut ur stan, men inte vill köpa en svindyr lägenhet när man drömmer om ett hus............. bättre att lägga ner pengarna på ett hus sen i så fall.........

har inte fått något svar än....... så jag får väl se om de hör av sig eller om de bara skiter i att svara...............

är helt slut............ och uppjagad.............. behöver komma till stallet................ har samtalsterapi imorgon........ en vecka sedan sist....... och en vecka tills nästa gång................ men mest längtar jag till stallet............... kunna andas.......... krama en häst............... vara nära..... på riktigt................ ärligt......

blir alldeles tårögd när jag tänker på det.............. en mjuk mule....... vackra bekymrade ögon som tittar............. gömma ansiktet mot halsen.. under manen................ känna värmen............. dra handen över pälsen........... lukta... bara dra in så mycket doft som möjligt och spara minnet långt inne i hjärtat............. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH!!!!!!!!!

Mår.... inte så bra................ vräkt i mig mat............... inte tagit någon stesolid........ Vet inte vilket ben jag ska stå på................ får så mycket värme och kärlek i stallet....... och.... så kommer jag hem.......... ensam......... och allt rasar................. i alla fall efter 3 timmar i telefon med min sk mamma...............................

Ja, jag var i stallet idag...... en vecka sedan sist........... Längtade dit så in i helvete att jag inte tog någon stesolid inför bussresan.................... Hann prata en hel del med ridterapeuten... känns så skönt för hon är ju den enda som jag pratar med som väninna öga mot öga..........

Tog in hästkillen efter att vi (läs ridterapeuten, jag får inte anstränga armen så jag stod och tittade på och pratade med hästisarna...) gett hästarna mat...... sen visade hon mig hur hon kammade hästkillen för att få bort lite av vinterpälsen han håller på att tappa..... Så jag stod där och kammade.... pratade... kramade...... andades..... i nästan 2 timmar................. Jag vet inte... men.. det är som att..... jag kan andas ner syret längre ner och längre ut i kroppen när jag är där.......... det stannar inte i bröstkorgen, utan liksom fortsätter ända ner i tårna................. Hade kunnat stå där resten av dagen..... det kändes som att jag bara var där i 10 min............... Ridterapeuten mockade och  pysslade om en av hästtjejerna som stod inne i sin box för att hon snubblat och blivit halt........... Jag pratade med henne också... hon är så fin....... har så stora öron så de ser nästan ut som paraboler......... Hon stod och tittade på mig hela tiden och tänkte nog "vad är det där för pajas i mitt stall"................ När ridterapeuten stod utanför boxen och pratade och klappade henne så ville hon inte att matte skulle gå...... och då visade hon sitt lilla "party-trick"..... hon öppnade dörren in till sadelkammaren! Gång på gång... för hon, enligt mig, visste att då kom matte och stängde den! Har aldrig sett en häst öppna en dörr som är stängd med en regel, med bara läpparna! Men hon bara petade upp "pluppen" och så drog hon sprinten åt sidan så att dörren gick upp! Jag skrattade och tänkte att hon vet var hon har sin matte...!

När hon mockade hennes box så fick tjejen stå ute i stallgången och käka.... och det var hon inte helt nöjd med, så hon sparkade undan hötussen så att hon inte nådde den.... Jag gick dit och flyttade den X antal ggr..... detsamma gjorde ridterapeuten.... men hon bara fortsatte.... Till slut lade ridterapeuten upp den på en stol... och jag log och frågade var silverfatet var någonstans....!

Ridterapeuten tyckte att hästkillen blev så fin så hon bestämde sig för att inte släppa ut honom i regnet.... tyckte att han var för fin för att rulla sig....... Kan man få någon finare komplimang när man har pysslat om en häst..! Och så släppte hon in de andra hästarna också så att de skulle hinna torka tills kvällens ridskoleelever kom.....

Pratade med terapeuten en stund på fm........ hon jobbade idag... och ska jobba resten av veckan....... och jobba ons, tors och fre nästa vecka............ vilket alltså innebär hälften så mycket terapi........................... för hon har inte sagt något om ändrade tider för oss trots att hälften försvinner..................

..........jag måste ha någon slags "empatistörning"... för jag gråter andra människors tårar.......... kan känna av så mycket av en människa... på ett sätt som inte går att beskriva eller förklara............ Kanske en överdos av "kvinnlig intuition"................. jag vet inte.................... Jag känner så mycket... och lätt.. med andra.................

är så ledsen............ så ensam........ förvirrad....................... rädd........

jag vill inte leva om det är såhär mitt liv ska se ut............................

terapeuten sa idag.... att hon inte följer med mig när de ska ta stygnen............... det tar för lång tid.......... hon hade inget schemalagt, men behöver ändå tiden.......... jag har full förståelse och respekt för det............. hur skulle jag kunna känna något annat............ men...... vad händer om jag inte tar mig dit.......... eller om jag träffar kärringen jag nästan hamnade i gräl med som inte ville släppa hem mig........... .....det är bättre att jag tar bort dem själv i så fall................. så jävla svårt kan det inte vara........................ måste gå att läsa sig till i någon av mina ssk-böcker............

har till slut tagit tag i det........ det som jag varken orkar eller klarar........... vet att det är dumt att strida så.. eftersom jag kommer ligga i de här människornas händer.............. men vad fan ska jag göra då................. jag måste ju göra något... ingen annan gör ju något...............

mailat kvinnokliniken..... igen............ och nu har jag skärpt tonen ännu mer.......

SISTA PÅMINNELSEN

Hej,
 
Detta är sista påminnelsen jag sänder. Jag träffade min läkare den 11/3 då hon också skrev remiss till er. Efter det har jag sökt kontakt med er. Först per mail i vilket ni svarade att väntetiden är 1-3 mån beroende på hur er läkare prioriterat mitt ärende, samt att jag kunde ringa för att få den information jag behövde. Så var dock inte fallet, utan efter det telefonsamtalet framgick att endast remitterande läkare fick reda på någon information. Min läkare, den remitterande läkaren har ringt och ringt, och inte fått tag i någon som kan svara på några frågor alls. Och jag har mailat flera gånger, men har efter misslyckandet med att få information via telefonsamtal inte fått något endaste svar från er. Detta visar på att ni fortsätter att diskriminera mig, och dessutom bestraffar mig för att jag anmält att jag anser mig vara diskriminerad.
 
Enligt lag, och er egen utsago, så är väntetiden för en undersökning 1 till 3 månader. Detta innebär att ni alltså nu har ca 3 veckor på er att förbereda en kvinnlig läkare (vilket jag har rätt att begära), narkosbedömning och allt som tillhör och ingår i en sövning, samt skicka ut en kallelse i tid till mig. Enligt lag har jag rätt att få en bedömning - ingen behandling - inom 90 dagar. Snart har alltså de 90 dagarna gått, och jag ser fram emot att få en kallelse ca 2 veckor innan genomförande av undersökning, som alla andra enheter tillämpar. Kallelsen kommer då att innebära att jag samtalar med en av era läkare, blir sedan sövd, undersökt och sedan får svar från läkaren.
 
Jag har andra kontakter dit jag kan vända mig, men har avböjt tills vidare eftersom era 90 dagar snart har gått ut.
Händer inget inom de 90 dagarna så kommer jag att ta till alla lagliga medel för att få den hjälp jag behöver och behövt i 20 års tid. Så jag föreslår att den läkare som tilldelats mitt ärende kontaktar min läkare snarast, och att ni slutar med att vara onåbara och inte höra av er eller svara på några frågor.
Jag kommer inte att ge mig, om det nu är det ni väntar på. Det här är livsavgörande för mig, och jag har plågats av detta så länge. Och får jag inte ens den undersökning som jag har rätt till enligt lag så kommer det att bli konsekvenser för er.

Hälsningar,
Maria

Sänder kopia för kännedom till min läkare samt till min kontakt hos DO.

har tvättat.............. armen gör jätteont................... och jag har inte ens hunnit torka någonting......................

svart.......... svartsvartsvart............................ dö..........................................

kom ut från biblioteket........ och samtidigt kommer en liten pojke med två kompisar och ska gå in i skolan............ jag hörde hur han kacklade redan innan han hunnit fram till mig........ och så ställer han sig och skriker till mig att "du ska ställa din cykel där borta, det här är ingen cykelparkering, tänk på de handikappade"............................ det roliga är att det var precis vad jag gjorde när jag låste cykeln..... för det såg ut som ett enda plockepinn vid cykelstället, så jag ställde den där den inte stod i vägen för någon.............

jag blev så paff av ungjävelns kommentar - som jag förstår syftade till att göra mig till åtlöje eftersom jag stod och försökte lirka upp cykellåset med bara en arm och den andra begravd i bandage - så jag kom helt av mig och sa ingenting........ faktum är att jag inte ens trodde att det var sant att en liten pojke på 8-10 år säger en sådan sak till en vuxen................. jag hade kunnat slakta honom verbalt... hade varit lätt............ hade till och med kunnat resa mig i full längd och se hotfullt på honom och säga att sådär tilltalar man inte andra människor och att jag vill veta vad han och hans föräldrar heter och ha deras telenr.............

men... jag sa alltså ingenting............. tittade inte ens på honom utan ignorerade honom totalt.......... precis som jag alltid gjort med människor som skadar mig......... jag vänder bara andra kinden till.......................... är ärligt talat rädd för vad som skulle hända om jag släppte fram all vrede efter allt jag varit med om............... kanske hade jag hotat att slå till ungjäveln........ eller släpa in honom i armen i skolan och leta reda på rektorns kontor........................ han tyckte i alla fall inte att det var lika roligt när jag inte reagerade, och hans kompisar sa ingenting...... och så lommade de iväg.................

efter den incidenten for jag till maxi...... och köpte tårtor................. så nu ska jag mosa i mig två tårtor........... vill rikta ett stort jävla tack till ungjäveln och framförallt till hans föräldrar som uppenbarligen inte uppfostrar sin son överhuvudtaget..............

hade inte ett stygn redan gått upp.... eller om ett stygn kommer att gå upp......... så kan jag säga att har det inte gjort det nu idag så kommer det inte att göra det heller..........

så kom då mailet jag fruktat sedan jag kom hem från operationen..............

min terapeut tar ledigt................. jag förstod det redan när jag såg henne i fredags....... kroppshållningen, blicken, rösten, ordvalen...................... och så är vi lika envisa.. så jag förstod att hon skulle vänta in i det sista att meddela mig att hon behövde vara hemma...............

*gråter*

jag måste vara världens mest egoistiska människa.......... önskar att en medmänniska ska gå till jobbet trots att hennes mamma dött för några dagar sedan.................. jag sitter och gråter hennes tårar... för hennes skull..... men ändå har jag mage att önska att jag fick träffa henne imorgon.................

skrev tillbaka till henne att hon måste lova mig att ta den tid hon behöver........ jag vet ju hur det var när min syster dog...................... och så avslutade jag mailet som jag brukar när hon får mitt hjärta att svälla över........... "älskar dig, själamamman min"....................

*störtgråter*

nu ska jag stänga av larmet på väckarklockan....... har ju ingen tid att passa imorgon.............

.......känns som att jag ska kräkas................. allt bara snurrar.............

så ringer gubbjäveln......... och säger att nu har HAN löst problemet med internet............... som inte jag fick hjälpa min mamma med i lugn och ro....... uppblåst som en jävla blåsbälg...... stolt som en tupp..................

MEN

så talar jag om för honom att det han sitter och håller i handen på andra sidan telefonen är en ROUTER....... INGET MODEM.............

han blir pissförbannad....... igen, som alla andra jävla gånger................ avslutar samtalet snabbt............

jag ska byta namn, ALLT..... lämna min jävla sk "familj"............... jag orkar inte med deras skit längre............ jag kämpar med att försöka skapa mig ett liv... ett liv som jag aldrig fått ha tidigare...... men den här skiten förstör allt.......... ALLT.........

duschat....... det var skönt...... "intressant upplevelse" att hålla balsamflaskan i käften medan man öppnar den................. hade en plastpåse över armen men ville inte riskera något... så jag stod där med armen i högläge..................... råkade använda en halv flaska schampo eftersom jag inte kunde slå en skvätt i handen som jag brukar.... klämde till ovanför huvudet och sen insåg jag hur jävla mycket det blev..............

skönt att handen inte är lika svullen....... det tar inte emot att räta ut fingrarna längre.......... de lindade säkert armen lite extra hårt efter operationen för att hejda ev blödningar.... och nu såhär efteråt... så har jag kommit på att eftersom jag hade bedövning när de lindade armen så kanske jag inte fattade hur hårt eller löst bandaget satt................

fy fan......... nu står någon och röker ute.................. är vindstilla så röken kommer raka vägen in i min lägenhet........

vill kunna gosa med kaninerna........ men... det törs jag inte.. än.......

imorgon kväll är det meningen att jag ska tvätta................. får väl se hur det ska gå..... vet inte ens hur jag ska få ut min överfulla tvättkorg från lägenheten...... men jag får göra mitt bästa....... tvätta det som är viktigast och se hur mycket jag orkar och klarar.......

jag är hemsk...... för jag hoppas att min terapeut kommer jobba imorgon............. fan vad jag är elak........... och egoistisk................... såg på henne i fredags hur utmattad hon var.... och att hon hade gråtit........ det hördes även på hennes röst...............

ja.. nu har jag haft en fusk-helg med maten......... det är väl delvis därför som jag mår dåligt..................... men nu är det nya tag igen..............

borde ta tag i skiten kring kvinnokliniken....... men jag kan inte göra allt samtidigt................... snart har det i alla fall gått 3 mån så sen bryter de mot lagen och då kommer de även att bli fällda av DO................. de svarar inte på något mail, vilket de har gjort tidigare......... de lämnar felaktig information......... och gör sig onåbara när min läkare försöker ringa - enligt deras egna instruktioner.................

kommer i alla fall att meddela dem när de där berömda 90 dagarna för vårdgarantin går ut... var så säker....................

jävla svin...............................