har dämt upp mycket.............. terapin idag har gjort att jag börjat försöka arbeta nu ikväll........... göra det enda jag kan för att försöka ta fram en flash i taget............ måla... rita............ det är det enda jag kan göra som kan hjälpa................... men.... nu blir det för mycket.......... och jag kan inte stoppa det..............

...............jag är runt 8-9 år............ ett syntetöverkast på min säng............ fluffigt......... som fleece......... men hårigare............ rosarandigt i olika färger........... rosa och vitt................. jag hatar det där jävla överkastet också............. precis som det andra....................... det gjorde bara allt ännu värre.......... ännu varmare.... svettigare........... kletigare..... äckligare......................

och de jävla sänggavlarna.................... satans jävla sänggavlar..................... tack gode gud för att de är borta nu................. har min brors sänggavlar nu.......... tog hit dem bara för att bolltäcket inte ska dra ner både mig och bäddmadrassen på golvet när jag sover................

sänggaveln hade sådär utsirade ben.......... höga stolpar........ såg ut som ägg längst upp..................

han låser min dörr............. jag är redan som en trasdocka............... han trycker ner mig på sängen............. det här var i det minsta rummet...... när jag var liten och inte hade det andra lite större rummet............... låg längst bort...... längst bort från allt.......... jag blundar inte.... men jag ser inget.............. det är bara tomt............. han sliter ner kläderna på min underkropp.......... fumlar med händerna innanför sina gröna mjukisbyxor.......... jag vet.... jag vet vad han ska ta fram.............. men jag är inte där............ känner skräcken............. det där jävla överkastet gör att jag blir alldeles varm på ryggen............. han är röd i ansiktet...... jag känner bara smärta till slut............. svider längst ut.... vet att jag spricker sönder............ smärtar inuti............. känns som att han förstör min mage....... hugger sönder inälvorna..............

men han är inte färdig..............

jag kan inte skriva det här........................ jag dör.................

.............................  . ...  . ..    .

...........    .  . .. .. . ... .

......................... . .... .... .. .  . .  ... 

....... .. ...  ...  . . ..

..   ..................

.............    .  .. .    .................

*gode gud förlåt mig för att jag skriver det här*

...........stolparna på sänggavlarna..................... ......han slet upp mig........... jag nådde inte att kliva över dem......... han vet det...................... sliter tag i ena benet och lyfter det.............. och mig............ och................ ..... ................sätter ner mig................. på stolpen..................... jag tror att jag ska svimma..................... jag visste inte det då..... men jag förstår det nu............... jag står på mina tåspetsar........... stortårna................. för stolparna är för stora........................ han ler............. fnissar................... drar på sig sina kläder igen............ och jag vet inte........... jag...... står där............ och väntar.... på att...... han ska..... säga eller visa.............. att jag får gå därifrån............. vad fan väntade jag på!!!!!!!!!!! varför gjorde jag inte motstånd!!!!!!!!!!!!!!!! jag HATAR MIG SJÄLV!!!!!!!!!!!!!

jag lyfter i alla fall mig själv till slut..... genom att krumma ryggen......... så pass........ att jag kommer ner..................... kan inte andas............... drar upp kläderna på underkroppen.................... han låser upp dörren och går............. jag stänger den.................. och torkar snabbt av "ägget" på stolpen med insidan av ett par byxor eller en tröja eller något................. ingen kommer lägga märke till det då..................... håret är elektriskt............. tovigt............. försöker reda ut det värsta med fingrarna................

sen öppnar jag dörren........... går ut....... med ett leende......... vi har ju "lekt"........... "busat".................. "haft roligt".................................

nu måste jag ta stesolid

nu dör jag

förlåt att jag finns

 

Isa

16 september 2010 14:07

Känner igen en del, vet hur det känns. Du är stark Maria och du kommer att må bättre det lovar jag, men du måste få rätt hjälp.
Din hjärna och kropp samarbetade för att du skulle överleva. Underläget du befann dig i då är för din hjärna detsamma som att du var i livsfara. Du kunde inte fly eller komma segrande ur en strid så din hjärna talade om för din kropp vad den måste göra för att överleva: Bli passiv, kämpa INTE emot, spela död, gör dig själv ofarlig. Du är en överlevare Maria.
Har du fått diagnos PTSD? Kognitiv beteendeterapi är en bra terapiform för PTSD:patienter... Styrkekramar

http://isanj.bloggplatsen.se

Maria

16 september 2010 17:08

tack snälla.... har ju hört det här förut.... men aldrig av någon som har egen erfarenhet... så dina ord betyder massor ♥

ja, jag har PTSD..... men KBT fungerar inte för mig tyvärr........ tror... att om jag bara fick hjälp med de fysiska skadorna... så skulle mitt liv ha en chans att börja förändras sen...........

trodde aldrig att jag skulle våga skriva ner orden........ har ritat... till min t......... men jag kan inte prata om det.. för det gör för ont....... och jag skäms så........ så... jag skrev ut det jag skrivit här på bloggen...... och så lämnade jag ritblocket med tillhörande text idag..........
vet inte om jag kommer kunna se min t i ögonen på måndag..............

*kramar tillbaka*

 

K

16 september 2010 23:47

Du har absolut INGENTING att skämmas för. Du har säkert hört det många gånger, men här kommer det igen: Det var inte ditt fel. Du förtjänade övergreppen lika lite som alla andra små flickor.
Jag önskar jag kunde läka dig som genom ett trollslag... Du ska inte skämmas - HAN ska skämmas.
Jag önskar dig allt gott.

Maria

17 september 2010 00:40

tack för att du ser mig.... och sätter ett tassavtryck...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...