...som vanligt. Har varit hos min t och fick fruktansvärda nyheter. Jag får ingen hjälp från äs om jag inte klarar av att deras, för mig helt okända läkare, får pilla på mig över hela kroppen. Till och med glo i öronen. Allt är "frivilligt", men om man vill ha hjälp så måste man göra det. KAN man inte klara av det så tolkas det som "brist på motivation" och så blir man utslängd.

Jag var inställd på helvete, men det här är ännu värre.

Jag fattar att om man inte VILL ta tag i sina problem så kan ingen tvinga en - är man inte redo så är man inte. Men det är fan i mig en helt annan sak när man har annan problematik än "bara" ätstörningar! Fattar de inte och inte kan ta hänsyn till en människa med PTSD så kan de bara DRA ÅT HELVETE!!!

Och jag är fan i mig både undersökt och opererad på kvinnokliniken, så OM jag skulle ha PCO/PCOS så borde de väl ha upptäckt det!! Annars är det fan i mig skandal! Och OM det nu skulle vara så och påverka mina ätproblem, så har jag alltså haft det i 15 jävla år - men de har "försvunnit spårlöst" vid varje undersökning!! Troligt??? NEJ! Och eftersom jag blivit sövd så kan jag ju tala om att jag fått min jävla mage - med innehåll - sönderklämt av min gamla läkare som narkosbedömning!!

Ingen jävla läkare klämmer mig på magen igen, NÅGONSIN! Inte om det inte är någon som jag vet vem det är och som jag känner NÅGOT sorts förtroende!

INGEN SÅ MYCKET SOM PETAR PÅ MIG!!!!!!! ALDRIG I HELVETE!!!

Och VARFÖR ska hon glo i mina jävla öron????? Jag fick mitt livs första panikångestattack "in public" när jag gick i högstadiet och skulle kolla hörseln. Halva klassen stod och tittade på och det enda jag hörde var hur mtt hjärta bultade. Jag trodde att jag skulle dö. Sen skulle kärringen titta i mina öron eftersom jag inte verkade höra någonting, och hon såg vatten bakom trumhinnan på båda öronen och ville skicka mig till en öronklinik. Jag vägrade. Så det blev inget av det. Och JAG ORKAR INTE FÅ HÖRA SAMMA JÄVLA SKIT NU SOM DÅ!! JAG ORKAR INTE TA TAG I ALL SKIT PÅ EN GÅNG!!! Jag orkar inte få höra att jag bara har en massa jävla fel!!

Hade jag fått den hjälp jag bett om från vården istället för att slussas runt som en jävla skitig disktrasa, så skulle jag förmodligen HA ETT LIV IDAG. Men vården är så sjuk, så den gör sina patienter sjuka eller till och med ännu sjukare!!!

Har suttit och gråtit över en timme hos min t. Grät på vägen hem. Nu är allt hopplöst. Allt är förstört. ALLT. Sket i att jag var helt rödgråten på vägen hem, för jag orkade inte. Handlade i kiosken med mina rödgråtna svullna ögon. Kassörskan såg så medlidande ut, och jag klarar inte av folk som tycker synd om mig. Men jag orkade inte bry mig om det heller. Så när hon bjöd på en gratis kasse till min hetsätningsmat och godis så tackade jag ja.

Det var det det.... Ingen hjälp....... ingenting.....

Sa som det var till min t...... att jag kommer dö. Så varför packa inför en flytt när jag ändå kommer vara död när jag skulle kunnat hämta ut nycklarna. Varför flytta, varför slåss - igen, och ännu mer.

Bara gråter. Gråtergråtergråter. Vill ta mitt liv nu. Jag orkar inte mer.

Kärringen tjafsade om allt sådant här när jag träffade henne, men jag trodde inte att det skulle vara såhär illa. Jag har känt det på mig, men försökt att tänka på annat sätt och på andra saker. Helt enkelt att sluta vara så "paranoid". Men hur fan gör man det när man HAR RÄTT VARJE GÅNG???

Jättefint svar min t fick från äs. Verkligen. Ord som "i dialog" och att allt är sååååååå frivilligt" är bara till för att förvirra och förminska.  Undermeningen är klar och tydlig, Lika klar och tydlig som jag kände när jag mailade dem anonymt och som jag kände när jag träffade kärringen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...