Ja... jag gick till sjukhuset och satt där och skakade tills min t kom..... Vi gick tillsammans och letade reda på Kvinnokliniken....... Hade gjort iordning ett kuvert med allt som behövdes.... så hon fick ta hand om anmälan i receptionen....... Tyckte mig höra ordet "akuten"... och blev ännu mer rädd för jag fattade inte vad fan de pratade om............. Blev hänvisade till ett väntrum....... var bara jag och min t där... först............ Jag fick mer och mer panik........ trots mina 70mg stesolid............ Tiden gick och det kom fler patienter........ Till slut hade klockan dragit iväg en bra bit... och jag började hyperventilera alltmer....... En uska kom och visade in mig och min t till ett rum...... Inte av vänlighet, utan för att hon trodde att jag skulle svimma......... Satt där inne och väntade....... och jag fick bara mer och mer panik......... svimmade nästan sittande........ tårarna sprutade............. Min t stod och höll sin arm om mig...... jag bara skakade.......... Jag orkade inte stanna längre... så jag började resa på mig....... och då gick hon och skulle fråga vad som hänt och när läkaren kom.......... Hon fick till svar att de ringde och sökte läkaren när det gått dryga 20 min........... men när klockan tickade på så fick jag nog till slut... och tog på mig jackan och gjorde mig klar att bara gå....... och då sprang min t ut igen och frågade........... Och då hade uskan betett sig så jävla illa så min t blev VANSINNIG........... Uskan hade sagt att min t skulle gå in till mig istället för att stå där och störa henne..... och min t hade svarat att jag klarar mig.... och vad uskan hade hävt ur sig då.. det vet jag inte......... men jag har aldrig sett min t så HELIGT FÖRBANNAD någon gång förut..... ...så gissningsvis så fick hon väl höra om att kliniken ser på mig som ett psykfall.................. Hon var minst sagt rasande när hon kom in till mig igen... och skrek åt mig att sitta ner och vänta, för såhär ska det inte gå till........ och så skulle hon gå ut och prata med personalen igen............. När hon sedan kom tillbaka och sa att de sökt fel läkare - en man dessutom - så hade jag fått mer än nog........ De hade sökt en man för operation... så min t sa att jag antagligen hört rätt om "akuten"..... och de sa att de blandat ihop pappren bara...................

Jag reste mig och tog fram kvitto på betald avgift, för då hade det gått mer än 40min över tiden.... och då skulle jag i alla fall ha tillbaka mina pengar.. det har man rätt till........ Väl framme vid receptionen... med allt snyftade, hyperventilerande och all förtvivlan........ så kom läkaren........ Hon hade missat tiden totalt....... och bad om ursäkt... och så fick jag och min t följa med henne.............. Jag var förtvivlad och besviken då först..... men hon var så snäll och inkännande att jag släppte det............. Min t sa att jag lade fram mitt ärende på ett bra sätt.... och jag kände att jag kunde prata med läkaren...... att hon inte dömde mig........ Jag sa som det var.. att jag inte levt något liv tidigare.... och att när jag nu försöker börja leva så kan jag inte pga smärtan.......... Tårarna sprutade när jag berättade om hur det är att gå en promenad.... cykla......... vara i stallet....... Till slut bestämde hon att... hon ville bilda sig en egen uppfattning.......... och jag vidhöll att jag inte klarade av att hon tittade.... oavsett hur mycket hon lovade att hon inte skulle röra...... Så hon ordnade med en planerad undersökning i narkos..... och vi kom överens om att OM hon tycker att det är "befogat", så gör hon ingreppet samtidigt. Och jag får komma dit dagen innan, efter lunch.... får ett eget rum... och så får jag träffa en narkosläkare.......... Är väl samma sak som förra gången..... trycka och klämma på magen så att det känns som att de inre organen går sönder...... och gå igenom preop-pappren.......... och visa att man kan sträcka ut tungan.......... Lyssna på hjärta och lungor och ta blodtryck gjorde hon idag.... så jag hoppas att narkosläkaren inte behöver göra det.. Är lite konfunderad, för förra gången, när det var bestämt med enbart undersökning i narkos, så var det tvunget att tas blodprov också.......... EKG finns redan sedan tidigare, och det brukar räcka så......... men blodproverna..... Jaja.. det var en inkompetent läkare då... som inte ens såg svampinfektionen....... så vad ska man förvänta sig..............

Kramade henne innan jag gick... och tackade henne för att hon ger mig en chans till att leva ett liv....... Hon lovade som sagt inte att det skulle bli något ingrepp....... men... jag känner att hon går att prata med.. Hon tjafsade inte om några riktlinjer som om det var lagar..... ..i och för sig så upplyste jag henne om riktlinjerna, vad lagen säger och "medicinsk indikation"................. Men ändå... det var skönt att kunna säga till henne att man uppskattar att hon pratar med en som den vuxna människa man är.... Sa att jag fått höra så mycket skit.... och att den andra personalen har bemött mig som om jag vore förståndshandikappad........... Då log hon och sa att... hon förstod det för så rapp i käften och tydlig, rak och så insatt som jag verkade vara... så kan man inte vara förståndshandikappad............

Jag vet inte om det var av samvetskval för att ha missat tiden som hon var så vänlig och lyssnade på mig....... men... jag fick en bra känsla...... så jag tror att hon var genuin...........

Hon lyfte luren och ringde ett samtal........... och vips.... måndagen den 15 nov läggs jag in efter lunch.......... och så ska jag träffa narkosläkaren.......... Så får jag stanna där över natten..... och sövs ner på morgonen den 16:e..... och hon finns där och kommer titta och avgöra om det ska tas bort eller inte går att göra något åt....... och så går jag hem sen.............. Och jag har redan bestämt mig för att... om hon inte tar bort det.... så kommer jag börja göra som alla andra...... Gynproblem är undantaget remissreglerna... så man kan söka direkt dit........ och jag kommer höra av mig VARJE GÅNG jag får minsta ont och be om hjälp.......... varje gång.......... Och till slut.... så måste de tröttna på att offra resurser... lägga in mig... söva mig..... undersöka... och skicka hem....... gång på gång på gång....... att de måste inse att det här är ett riktigt problem......... och att något måste göras.......

Fick träffa operationsplaneraren innan det var dags att gå....... Fick papper och information....... och hon var också jättevänlig........

.........det "intressanta" är att..... dagen efter.... så ska jag till plastiken......... för ingrepp på låren................... ärren jag har där.............

Läkaren frågade mig om jag orkade med båda dera......... och ja, jag måste, så det är klart att jag gör det........ jag har ju inget val......... Så den här dagen gick helt åt helvete.......... men ändå bra.................

Är helt utmattad nu............ totalt slut......... i både kropp och själ............

Är glad... oavsett vad som än händer..... för läkaren sa... att jag såg ut som vilken tjej som helst.......... Finns ingen finare komplimang som jag kan få...........

snaret dags att gå

vet inte hur mnycket stesolid hag har tagit men det hjälper i alla fall inte

har 40 min på mig att ta nmig til hallen och klä på mig ytterkläderna ich ta på miog skorna

önskar att jag var död

när jag börjar bli "stressad" så har jag haft runt 55 i vilopuls......... minns att jag hade det när de tog EKG och jag var på vippen att börja få panik............... nyss tog jag vilopulsen och den ligger på 90.............. takykardi inom en timme då eller..........?

tagit atarax och stesolid.................. undrar hur mycket stesolid som kommer gå åt idag...................................

fy fan.... jag dör...............

om 2½ timme ska jag börja försökta ta mig mot sjukhuset.....................

..........just nu skiter jag i skavet...... bara ren överlevnad står överst............

nu....... nu rasar jag ihop inför imorgon.......................

är så jävla rädd......... orolig...... nervös........ ....har ångest så jag skakar............

känns som att blodet färgas svart............. och pumpas runt.. och ut in i minsta kapillär................

bröstkorgen trycks ihop............ som om revbenen var av gummi.............

vad händer om de säger nej imorgon.......... ..det har ju hänt förut alla ggr....

vad händer om mina ben inte bär mig................ ..det har också hänt........

Gick till min t... och för bådas skulle började jag ta upp det som gnagt mig sedan sommaruppehållet....... hennes nya "ramar".......... Hon blev väldigt stött först.... skyllde ifrån sig....... började prata om att byta terapeut.......... Men jag sa till henne som det är.... förklarade steg för steg hur vi har hamnat här....... för när jag hört hennes sida så ser jag logiken helt klar........

Jag behövde bearbeta traumat att bli diskriminerad av KK....... men hon orkade inte höra det... och det är mänskligt och ok....... men hon sade inte till...... utan började istället köra sina "spik 60 min"........... Det i sin tur ledde till att jag fick panik och inte kunde prata om det som är mitt grundproblem..... för jag kunde inte kosta på mig att riskera att bli utslängd med ett sådant sår öppet......... Så jag har styrt in samtalen på det här "ytligare" sakerna....... Jag har alltid börjat med det den första stunden... som för att köpa mig tid..... tid att fundera på vad jag hinner säga innan de 60 min gått... vad jag orkar.......... hur jag ska säga det....... osv........... Och det har bara gjort att min t har blivit än hårdare med de 60 minutrarna........... Pang - så är vi i den onda cirkeln!

Det var en så enorm urladdning att det inte går att beskriva i ord.... Jag tyckte att jag var brutal.... och hård............ och att jag önskade saker av henne som hon inte är skyldig mig att göra............. För det ÄR ju en timme som gäller...... så hon har ju rätt - på det rent krassa sättet........ När jag berättade för henne vad hon gjort första gången vi träffades efter sommaruppehållet... att hon sa att hon skulle hålla hårt på tiderna och vände klockan på bordet demonstrativt mot mig.......... så gick det upp ett ljus för henne........ och det hela klarnade nog ännu mer när jag sa att jag är så jävla less på den där klockan och sekundvisaren som bara tickar ner, att jag inte vill något hellre än att slänga den i golvet och hoppa på den tills den var utplånad.......... för jag har på fem år aldrig behövt planera min egen terapi, men nu känns det som att jag helt plötsligt måste göra det..........

Jag grät och skämdes..... vi drog över en halvtimme...... men det känns som att vi rensat luften nu....... och hon påstår att jag gjorde det bra.......... att jag var klar och tydlig och inte alls brutal eller hård......... men jag vet att jag var det..........

När jag skulle gå hem så fick det bli i snigelfart.... för jag skakade.. hela jag skakade.......... Kunde knappt gå ner för trapporna........... röra benen........

Sen.... var det bara att packa väskan och byta om........ och fara till stallet....... Bävade inför det idag.... för jag var så orolig för lille A.............. Bytte om och så skyndade jag in i stallet....... hälsade på honom.... fick en puss på kinden... och han andades och luktade på hela mitt ansikte............. Jag bara stod där utanför boxen och blundade........ och kände hans varma andetag och mjuka mule mot mitt ansikte............ Herregud vad jag älskar den hästen..............

Gick och pratade lite med de andra stjärnorna i hagen...... och så kom ridt....... hade varit ute i skogen med en liten tjej...... samma söta tjej som förra veckan........... Fick gå och hämta S....... självklart stod han längst ner i hagen där det var lerigast................... Gjorde iordning honom... vilket var lättare sagt än gjort med all blöt lera........... Kändes som att jag skitade ner honom ännu mer....... bara flyttade runt på smutsen........... Jag vet inte var jag var någonstans i tanken, för jag gjorde så idiotiska grejor att jag nästan skrämde mig själv.............. Jag fick rida barbacka... så jag behövde ju bara tränsa honom............ Jag måste ha fått en stroke eller nåt, för jag var helt förvirrad - fastän att jag visste exakt vad jag skulle göra..........! Han stod lös i grimman och åt.... så det var ju bara att ta av honom den och tränsa......... Men jag hittade tydligen inte till sadelkammaren..... och när jag hämtat tränset så trädde jag över tyglarna innan jag tagit av honom grimman........ HERREGUD............. Satt upp helt barbacka, inget schabrak eller något - för första gången....... och genast förstod jag användningsområdet för sadeln............ Min svanskota slog emot hans ryggkotor för varje steg......... Vi skrittade på i alla fall... jag är ju hyfsat bra på att "bita ihop"............ och så skulle jag trava....... har aldrig suttit ner under trav förut.... så det var skumpigt värre................. Och så gjorde jag en helidiotisk grej........ så jävla korkad att jag inte själv kan förstå det........ Jag började "rida lätt"........!! Utan stigbyglar! Utan sadel! Jag kände mig så jävla dum!!!!! Har rytmen i kroppen och den tog över.......... Ridt sa att hon aldrig varit med om någon som gjort så förut............ Jag skämdes ihjäl....... samtidigt som jag garvade åt att jag var så DUM, men inte kunde sluta......... Ja, herregud jag säger då det......... tack gode gud att det var i stallet och inte någon annanstans........ för då hade jag gömt mig under en sten och aldrig kommit fram..........

Hade gjort iordning "paketet" fel......... det vet jag aldrig innan...... utan det märker jag när jag börjar röra på mig........ hur det skaver och trycker "där nere"............ Försökte ha en bra sits och sitta rak... men svanskotan slog i hans kotor så hårt..... gjorde ont... och jag vill inte tänka på hur ont han fick...... Förutom min lilla uppvisning om hur man skulle kunna rida lätt när man rider barbacka så gick det ok tyckte jag............ Problemet var att när jag skumpade och landade med svanskotan precis mitt på en av hans ryggkotor så gjorde det ganska ont..... och då flyttade jag mig till sidan... vilket gjorde att jag tappade balansen för en stund.......... Till slut hade jag ont både "fram" och "bak"... så då satt jag bara där och gosade med honom.......... masserade honom vid manen......... kramade honom......... Fick vända mig om och ge honom en "rumpkram" också......... och det är såååååå mysigt.......... Känna värmen från hästen..... genom kroppen....... och eftersom man är så NÄRA... så fortsätter den in i både hjärta och själ............ Man blir verkligen ETT med hästan........ och det får mig att känna mig så stark.......... för han finns ju där och bär mig.... och då menar jag inte bara bokstavligt talat...........

Tog in honom i stallet.... och så stängde ridt dörrarna.... och släppte ut ninisen som ska övervintra där i stallet........ En jääääättegullig liten lejonhuvad dvärgvädur........ Nyfiken och framåt........ och hon sprang som en tok i stallgången och i och mellan boxarna....... Syns att det är en "ungkanin"........ ridt frågade hur jag kunde se det...... men.. jag ser bara det........... Kan se på bilderna på Astrid när hon var så ung....... och skillnaden hur hon ser ut nu.........

Nu ligger jag i sängen med särade ben...... för jag fick skav som faaan........ Visst, svanskota osv i all ära... men det här beror inte på det........ Och jag är rädd att det ska bli en hård knöl igen........ för jag ska ju till Kvinnokliniken imorgon.......... och jag kan inte gå dit när jag har så ont....... för de skulle verkligen tro att jag överdriver och hittar på då............. Dessutom känns det fel att "räkna in" en sådan här dag......... för det är ju långt ifrån varje dag man rider barbacka.......... Men samtidigt ska väl jag ha samma rätt att göra det som alla andra....... och jag kan säga att det inte hade spelat någon roll hur jag hade ridit idag, för det hade blivit likadant ändå........ ..bortsett från svanskotan då.......... Om jag har skitont imorgon....... ska man tala om det då.... där........... Eller ska man tiga om det........ för att de annars kommer tro att jag har "passat in" det till läkarbesöket.............. och vem vet med deras inställning om de tror att jag gjort det MEDVETET.......................

Känner att jag har början på en ev migrän................... Blixtrar för ögonen och det känns som att jag har en för trång mössa på mig........ Jävla ljuset skär genom ögonen och in i huvudet,,,,,,,,,,,

Ja herregud.... vad fan ska jag göra..............

jag orkar inte........... har ångest så jag dör................... vill inte träffa min t idag..... känna att hon står på andra sidan muren......... tänka på att jag blir utslängd efter minst spik 60min............. jag är så trött och mår så jävla dåligt att jag inte orkar vakta min tunga.... tänka först.......... fatta beslut om jag öppnar upp för något mer skört som kommer gå i kras, så att jag lämnar hennes rum som ett enda blödande sår............. eller kommer få höra att "det där har jag hört förut" och bli tystad........ eller det klassiska - att hon tar mitt svar på frågan om hur jag mår som ett "hot" bara för att jag är ärlig, och sen får jag höra att jag tydligen vill att hon ska göra något mer för mig............

vad fan ska jag gå dit för................ och varför i hela världen ska jag träffa den där läkaren på KK imorgon... "hela kliniken" har ju sagt sitt...........

i eftermiddag är det ridterapi... om jag orkar ta mig dit......... men jag måste för jag måste få se och höra hur det är med A................. igår kväll tänkte jag på det.... och insåg att jag vill springa hela vägen från bussen och in i stallet för att se honom............... men jag ska inte........... har jag väntat såhär länge så måste jag kunna vänta lite till...........

............mår så illa....... så illa..................... och snart måste jag ta mig samman och gå upp ur sängen och ta mig till min t..................

fan också..............

stesolidstesolidstesolid................. jag skulle inte leva om det inte fanns............. och det känns förjävligt............ att farliga knarktabletter ska vara en förutsättning för att orka stå ut lite till.......... och så den här jävla SSRI-medicinen som jag tar varje morgon... har ångest direkt när jag vaknar... för jag vill verkligen INTE ta någon sådan skit........... så det går åt en massa energi bara för att förmå mig att ta morgonmedicinen............ och inte gör den någon nytta heller.... mår snarare sämre..............

träffa läkaren på måndag................. helt värdelöst egentligen........... har tagit upp samma saker sedan i vintras/våras.......... och ingenting har hänt........ dessutom sitter någon med ett läkarutlåtande om mig... någonstans......... och vet allt om mig och mina problem........... sjukdomen......... personuppgifter........... men vad fan ska jag göra åt det??????? vad KAN jag göra åt det???????????????? ett borttappat brev..... om en psykpatient.......... vem bryr sig........ mer än jag, eftersom jag är helt exponerad............

har suttit framför tvn med cernitlera hela kvällen.......... arga snickaren.... grey's........ hell's kitchen........... csi................ haft hårbollen ute........ egentligen borde astrid få vara ute istället för hon behöver röra på sig........ men hon är inte som andra kaniner.................. hon kräver att man engagerar sig............. annars gör hon något sattyg............ helst ska man krypa på golvet efter henne och "jaga" henne.... och så "jagar" hon mig...... och hoppar upp på min rygg som om jag vore en pall eller stol............... då är hon nöjd....... men att se på tv i 5 min utan att engagera sig i henne - nej det går inte..............

.............noterade lägsta vikt på hur länge som helst imorse.......... 51,9kg............... uttorkad.......... skakig............. halvt svimfärdig........... efter både träning och extrem laxering kvällen innan................. men ändå...........

nu är jag så borta mentalt så jag vet inte vad jag gör............ bäst att sluta