är yr.................. for ner på stan............ en halvtimme... det var allt jag klarade............. egentligen inte ens det............. mår illa.............

min t har skrivit en rad precis innan hon gick hem...... skickade ett tomt mail till henne på morgonen/fm..... för det finns inget att säga............... jag orkar inte höra eller se henne säga eller skriva att "jag kan inte hjälpa dig".......... för då tar jag livet av mig........ nu.

har ätit mängder.............. men har fått laxertabletterna som jag beställde på nätet........ så nu klarar jag mig veckan ur.... hoppas jag...............

kldsjfklasjdf iaesjdfoiwerf9ewiofjicesd !!!!!!!!!!!!!!!!!!!

min t hör inte av sig............... ingen hör av sig....... ingen vill svara på frågor......... ingen vill hjälpa............

fan ta dem!!!!!!!!! fan ta dem allihopa!!!

predikar om att jag måste försöka "ta hand om mig själv" och "be om hjälp"!!!

jag gör för i helvete det nu!!!!!!!!!!!! jag har satsat helhjärtat på det här och mig själv helt och fullt!!! men likt förbannat så blir det ingen jävla skillnad!!!!!!!!!!!!

jag blir bara svagare och ännu mer sårbar!!!!!!

jag går under!!!!!!!!!!

skit i det eller gör nåt!!!!!!!! jävla störda "vård"!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ångesten dödar mig

vet inte varför......... men jag har drömt om "M" inatt......... min M......... som jag älskar av hela mitt hjärta...... men som krossade det när han slutade prata med mig............ trots att vi bodde vägg i vägg.... i samma korridor.............

drömde att han flyttat tillbaka till stan............. och jag försökte få ur honom vad han gör nu..... och om han fortfarande var tillsammans med sin tjej............ hon som han sa... lovade..... att han aldrig skulle bli tillsammans med...... men blev det..... och inte kunde vara min vän längre...............

saknar honom........... hans insnurrade tankar och knäppa funderingar om allt och inget.. precis som mina......... hans sårbarhet...... värme............. empatin......... det skal han alltid bar omkring sig.. och som jag så gärna ville komma innanför......... musiken som han brann för............... ja.. allt.......... bara doften av honom........... på en del sätt var vi så jävla lika.... som när vi skulle planera och göra något tillsammans i korridoren............ de andra skrattade bort tiden... ingen tog tag i något........ men då var det han eller jag...... eller båda..... som gjorde det............. alla i korridoren kom till oss om de hade problem......... han var "korridorspappan"........ jag var "korridorsmamman"...........

är så sorgligt hur det hela slutade............. har inte orkat börja bearbeta det.............. men.... ju mer tid som går..... desto mer problem förstår jag att han gömde bakom sin mur............. min strategi för att komma innanför hans mur.. var att öppna mig.. göra mig sårbar........ så att han skulle se att det inte var någon fara.... utan att han kunde dela med sig av sig själv............. jag kunde inte göra som han... använda blicken till att fängsla en människa och låtsas kunna läsa tankar......... det hade jag för låg självkänsla för.............. priset... blev att jag förlorade honom................. han klarade inte att visa sig utanför sin mur....... utan slöt den ännu tätare omkring sig.............. och till slut... flydde jag........... flyttade..... städade ur rummet mitt i natten mellan en tisdag och onsdag.... kl 3........... för att slippa stöta ihop med någon av de andra... och speciellt honom............ på min väg ut från mitt rum som var mitt hem i 4 år..... kysste jag fingerspetsarna på min högra hand.. och satte dem mot hans dörr..... som så många gånger förut................. när jag kommit utanför porten rasade hela mitt liv - för andra gången........... han är den enda människa som sett mig i ögonen och visat vänskap... ömhet...... och empati..... jag kommer alltid älska honom........... alltid.............. han är som en storebror för mig......... en vän för livet... som jag förlorat för gott....... det sägs att blod är tjockare än vatten........ men det finns tjockare och mer hållbara band än så.............. ...men man måste kunna vårda dem.... om de inte bara ska bli till ett monument över en svunnen tid som i mitt fall.................

.................sorg.............................
..........

saknar ridterapin så jag dör........... flera års väntan med spänningar, förtvivlan, skräck, oro, ångest och allt.... kommer utlösas på fredag när jag ska till KK.......... och just idag blev det ingen ridterapi för att ridt har varit på kurs.......... det går ju inte att göra något åt.. men det är bara så jävla typiskt.......

.........undrar hur det är med lille A.......... om han har mycket ont.......... vad veterinären sagt...................

.........jag bara vrålar rakt ut.......... det hörs inte........... och jag har lärt mig den hårda vägen att man måste veta var man ropar på hjälp för att inte någon ska göra det värrre än vad det redan är............... dessutom.. så finns det ingen hjälp att få........... och som min t sa igår....... att vara inlagd... på den avd som är som ett jävla zoo...... förvärrar bara allt............. när jag försökte använda mig av den sk "hjälpen" sist så höll det på att ta livet av mig........... och det säger jag - när jag ska dö så ska jag inte dö inlåst på en psykavdelning.... det ska de idioterna ha jävligt klart för sig............. men om de skulle lägga in mig ändå - mot allt bättre vetande - så skulle jag ta livet av mig direkt.............. för jag tänker inte utsättas för det lidande som det innebär att vara där........... och "min" avd är ju borta,,,,,, poff...............

ja herregud........... jag har haft så många planer och delmål........... ett steg i taget.......... MEN....... så fort jag skulle ta ett steg framåt så har jag fått reda på att "nej, det finns inte längre".......... gång på gång på gång...........

jag hånskrattar åt mig själv..... för jag är så jävla dum som fortfarande försöker kömpa!!!

jag mailade min t igen.......... skrev att... ja.. att det kommer bli annorlunda efter fredag... oavsett vad KK säger............ och jag förväntar mig inte att de ska säga ja... eftersom de redan sagt nej... och hänvisat till "alla på hela kliniken".................

försöker trösta henne............ skriver vad jag önskar... vad jag vill....... och det fungerar........... jag borde väl vara glad........ men... hon borde förstå bättre än att en människa inte vandrar från död till liv - bokstavligt talat - via mail... på bara ett par timmar.............

och hon VET hur svårt jag har för att INTE trösta..... INTE hjälpa...........

känner mig som en stor skit.............

vore bäst om hon inte skrev "tack" och att hon blir "glad" av att läsa mina tröstemail............. för jag skriver bara för att lugna henne........... för att hon inte ska sätta tycka att jag bara är svinjobbig.............

jag är så jävla patetisk

mitt tröstmail till min t (ja, jag är dum i huvudet)

"Egentligen.... så tror jag att vi står varandra närmre än vi tror och vad vi kan se......... att du finns vid min sida....... stöttar mig........ men jag kan inte se det pga allt kaos runt omkring.......... För.... oavsett hur man än vill se på saker och ting.... så har ju allt varit en enda strid.... och har det inte varit strid så har det varit oro för hur det ska bli.......... När *nya läkaren* skulle komma och jag skulle slippa *gamla läkarens* fyrkantsvassa arbetssätt....... att träffa *nya läkaren* och våga vara ärlig och öppen.. satsa allt........... Väntan på KK....... oron... ångesten......... Försäkringskassan........ Svårigheterna med *mitt PO*... och att ta sig till stallet.......... Min strid med mig själv om Social fobi-gruppen......... "Kostnaden" att visa upp mina ärr på plastiken... flera ggr........ Sommaren...... var jag skulle vara... och hur länge........... Sen... blev det mer KK........ krig.. för att vara ärlig........ utan stöd...... Krig med mig själv om medicinbytet.... att tvinga mig att varje dag stoppa i mig medicin som jag är säker på kommer skada mig.... men först bli märkbart längre fram i livet............ Ditt nya förhållningssätt..... som nästan känns som en slags "hämnd" för att jag sade stopp när min tid på måndagarna naggades i kanterna........ Mer *nya läkaren*.... mer FK......... mer KK.............. Allt går bara runt, runt...... och den enda som jobbar för att komma framåt rent konkret... är jag......... Jag slåss för min egen rätt till vård........ Jag... inte *min läkare* som skrivit remissen och sen bara struntar i att tiden går......... Jag är inte så dum.... för jag vet att de inte har 7 mån väntetid på KK..... INGEN har 7 mån väntetid där...... för jag vet vad som sades och hur lång tid det tog när jag fick *gamla läkarens* remiss...... Det var inom 3 mån... trots att det var så krångliga omständigheter........
 
Och någonstans mitt i allt det här finns jag också............. Jag är omringad av saker och personer..... men ingen ser MIG...... ingen hör MIG......... för ingen vill... eller kan......... och jag bara sjunker och sjunker......... till tickandet av klockan på ditt rum...... och inom de nya rätvinkliga ramarna som trasar sönder mig........
 
Ska jag gissa och vara ärlig om vad jag tror..... så tror jag att saker och ting kommer ändras... från mitt håll i alla fall........ efter fredag.......... oavsett vad "domen" blir.... För sen är det samma läge som när jag var inlagd och *förra läkaren* sa att jag var helt ensam om jag ville fortsätta...... och då styr jag ju över allt.... och får ta smällarna själv... utan att du och *min läkare* blir inblandade............ Försäkringskassan får ha sin gång........ och saker och ting kommer lugna ner sig........... För som det är... och har varit nu i åratal... så har allt kretsat kring det som händer på fredag.......... Så det är ingen liten urladdning.............. för någon av oss.........
 
Så oavsett hur saker och ting ser ut nu........ så kommer det att bli annorlunda efter fredag..... och när efterdyningarna har lagt sig............
 
......så.... trots att vi sitter fast........... och det verkar svårt att komma vidare.......... så tror jag att det kommer bli annorlunda efter fredag.............
 
Stor varm kram......... från en liten Maria..........."

............jag SER ju själv när jag läser mailet...... att jag bönfaller henne om hjälp där också........... mellan varje rad................ men.... hon ser och känner inte sådant längre................... jag vet inte vad som har hänt med henne........... men jag är rädd........... riktigt jävla rädd................

....har funderat på om jag ska be att byta t............. men jag vill inte....... och orkar inte börja om med någon annan........... och... varför ska jag lämna min ängel efter FEM ÅR.... bara för att hon är så förändrad efter sommaren... och har förlorat sina båda föräldrar................... jag FÖRSTÅR att det måste vara riktigt jävligt.... även om det är få förunnat att ha kvar sina föräldrar tills man själv nästan når pensionsåldern............ och jag FÖRSTÅR att det kan förändra en människa............. men varför måste hon börja rata mig........... VARFÖR......................

...........har vräkt i mig en stor tarragona med cashewnötter och två påsar bilar....................... mår illa........... men har tagit laxertabletter....... köpte det när jag var och handlade........ har redan tagit 1/3 förp laxertabletter.............. hoppas att de jag beställt på nätet kommer snart...............

sitter och söker..... planlöst....... mållöst.... efter hjälp.............. men hittar ingen............... är kanske inte så konstigt eftersom ingen annan ens inom vården hittar något......................... det fanns ett behandlingscenter....... alltså.... bara dagtid, inget dygnet runt-skit........ jag var inte redo att söka mig dit.............. jag behövde tid.......... och när jag var redo... så lade de ner behandlingscentret............... min vanliga "tur"...............

det var ett begränsat antal platser......... inte särskilt många......... de hade aktiviteter såsom avslappning, bad, kroppskännedom, samtal........... och.... om någon mådde riktigt dåligt.... så fick de sova där tills läget blev bättre och de kunde klara av att sova hemma............

det var kvalitet................. men den här jävla regeringen siktar bara på kvantitet.......... ungefär som cp-läkaren som skröt över att han hade högst omsättning av inneliggande patienter på hela sjukhuset.......... jag förstod det inte då och trodde knappt mina öron..... och jag fattar fortfarande inte vad det är att vara stolt över att patienter åker in och ut på en psykavdelning flera ggr i veckan.............. det visar väl snarare på hur INKOMPETENT han är............... han ska ju HJÄLPA patienterna - inte sträva efter att ha bra siffror i statistik.......................

min t har skrivit att vi ses på torsdag............ så... jag utgår från att hon inte kommer höra av sig imorgon........... hon har börjat med det sedan sommaruppehållet.............. och jag började lära mig först för en månad sedan eller så - seg och dum som jag är................ så numera håller jag bara käften... för det finns inget värre än att bönfalla någon om hjälp... eller bara behöva bli sedd....... men man får inte ens ett livstecken som svar............... när man mår riktigt pissigt kan det göra skillnaden mellan liv och död....................... men som sagt.... jag vet att hon inte menar något illa......... men hon är förändrad................. så förändrad............. och det gör mig skiträdd.............

..........jag dör........ mitt framför seende människors öppna ögon......... världen med sin grymma hårdhet..... är så vass att jag blir till strimlor.............. en pöl av kött och blod........... jag skriker rakt ut......... tårarna sprutar......... jag gråter och skriker.... efter hjälp..........  tills rösten dör bort........... men jag skriker för döva öron.............. får inte ens en blick som svar............... alla bara fortsätter sina liv...... fortsätter att leva........... gå.......... trampa......... rakt över mig........... och jag tänker inte vara ett offer igen............... så jag klagar inte........... utan ligger bara där........... och inväntar det lugn.... och den ro......... som jag hoppas finns i slutet...... då tomheten..... ingentinget........... tar över.......... och den livslånga smärtan utplånas.... i takt med hjärtats utdöende slag...............

........jag dör av ångest.................... fanfanfan............................

måste härifrån