min t har mailat till mig....... hennes pappa gick bort imorse............... så nu har hon förlorat båda sina föräldrar inom loppet av 3 månader................

känner mig så egoistisk som behöver henne............ vill bara trösta henne... men jag har ingen ork till det............... och jag kan inte ta emot hennes tröst heller..... hon ville ringa mig, men jag sa nej..................... hon måste ta hand om sig själv........... det är det viktigaste............

hon ÄR inte sitt arbete.............. så jag får försöka klara mig i min kris så gott jag kan..................... har ingen aning om hur jag ska överleva........ men jag tänker inte dra in henne i det....... det är det sista hon behöver just nu..........

chansade och smsade ridterapeuten och frågade om hon hade någon extra tid, men hon jobbar natt så det går inte......... men som sagt; det var bara en chansning, ett halmstrå...........

undrar hur andra klarar sig i sådana här situationer............... man lever på lånad tid... säkerhetslinorna brister när som helst.......... man har ingen annan........ inget annat........ och resten av ens liv hänger på andra.............. och det fungerar inte.............. akutpsyk...? ALDRIG MER! den läxan har jag lärt mig flera gånger om...... så... det finns inget....... ingen................

jag HATAR att inte räcka till............ HATAR att vara beroende av andra för min egen överlevnad..............

och jag HATAR att inte kunna hjälpa.

Fick just mail från sekreteraren som hälsade att min t inte är på jobbet idag. KAN INTE ANDAS!

Idag skulle hon prata med min läkare och så så skulle hon ringa till KK och ordna tid så att något HÄNDER!

Och nu är allt åt helvete - IGEN!

Så fort det är något som är viktigt, livsviktigt, så blir det alltid såhär!!!

ALLTID!!!!!!!!

NÄMN EN VIKTIG SAK SOM NÅGON GÅNG GÅTT SOM DET VAR TÄNKT!!!!!!!!!

jag äcklar mig själv

vad finns att göra åt det

ångest och flashbacks är så kraftiga nu att jag mår illa

vill bara skrika och slå mig själv

men jag måste samla mig

åtminstone för ett par timmar

sen ska jag träffa min t kl 14:15

har fastnat på en flash ifrån sommarstugegrannens tomt

"han" och hans syster är där, hon är min klasskamrat

min lillebror är med och leker

tycker att det är lite "coolt" att få leka med de äldre barnen

leker kurragömma

vet inte om det är försommar, men jag tror det

sommarstugegrannarna är inte där och har inte varit det heller

reglerna är att man måste hålla sig på vår tomt, inte någon annanstans för då får man leta ihjäl sig

han tar tag i min hand bakom den stora granen och så följer jag bara med honom in på grannens tomt

finns en buske som är ihålig i mitten och som ligger på säkert avstånd, eftersom deras hus ligger mellan oss och tomtgränsen

jag mår illa när jag kryper in i den lilla grottan

han har bråttom

drar av mig kläderna på underkroppen innan jag krypit in helt

trycker ner mig på marken

är fullt med döda kvistar och pinnar som river

han skiter i det

fingrar

händer

överallt

jag är rädd

han ser glad ut, men blicken är som ett djurs

när han dragit ner sina kläder på underkroppen så finns jag inte längre

jag är död

känner bara smärtan långt inuti mig

och hur jag spricker sönder

när han är klar drar han med mig ut från busken

beordrar mig att gömma mig bakom tegelstensmuren som gränsar till vår tomt

och så går han ut i hagen och smyger runt tomten tills han hittar ett gömställe

jag var nog 9 år

ja...... jag av alla människor har blivit en pillertrillare.................... kommer inte få sova inatt, så nu måste jag börja stoppa i mig mer proppisar........... förstår att många upplever att de har svårt att somna om de tar floxetin på kvällen....................... jag tar den på morgonen och kan inte sova trots att det är mer än ½ dygn sedan jag tog den................

imorgon är det frissan...................... piiiiiiiisamt............ rodnar så glasögonen immar igen när jag är där...........................

och på em ska jag till min t....................... vetefan vad jag ska säga där............ finns inget att säga egentligen............... känns som att det här är slutet..............................

men det kommer inget hörbart ljud

jag är den som aldrig syns

den vars vingslag ej hörs

obarmhärtigt ful och äcklig

så vidrig

att jag dömts till evigt lidande i mörker

på sköra vingar flyger jag

från fönster till fönster

i isande vindar betraktar jag skepnaderna

ser avundsjukt på människorna

de som omfamnas av livet

ser skratt och gråt, bråk och gemenskap

vetskapen om min ensamhet

skär sönder mig likt tusen rakblad

kylan och smärtan i min själ

växer som en löpeld inuti mig

jag bönar och ber om människors hjälp

men ingen ser eller hör, eller bara skrattar

fladdrar förtvivlat i panik

men vingarna rivs sönder likt papper

innan den fula malen faller död till marken

ingen saknar det som dväljs i mörker

inga tårar fälls för den som aldrig levt

ingen saknad existerar i människors hjärtan

ty det enda jag är och kommer vara

är blott en nattfjäril

svart

svart

svart

tomt

öde

känner mig som flickan med svavelstickorna

sitter ute i kylan och tittar in på människor

människor som lever

människor som inte bara lider i sina liv

försöker värma mig så gott jag kan

hålla fast i det som är varmt och tröstar

men likt flickan med svavelstickorna så har jag snart inga kvar

och då fryser jag ihjäl

utan att någon vet om att jag ens existerat

utan att bli saknad och ihågkommen

bara ett skal som ligger där

skräp

som tas bort från rännstenen

så att alla andra kan fortsätta leva