För drygt 2 år sedan brände jag ett av de överkast jag haft på sängen som barn. Skulle elda upp skräp och talade om för min mamma att jag hatade överkastet och aldrig mer skulle använda det igen. Så jag brände det. Inte för att det tog upp plats, utan för att det skulle vara en slags symbol antar jag. Symbolen för att det ÄR slut, det ÄR över. Men allt bara fortsätter. Har en massa minnen som etsat sig fast i mig. Hans överkast, ja hela hans rum, sitter som fastbränt i mitt minne. Skulle kunna möblera det exakt så som det såg ut då. Han hade ett blått rum och hans syster ett rosa rum. Skrivbord, säng med blått överkast, en hylla och en fåtölj. När jag låg på hans säng så försökte jag bara fokusera på ränderna i överkastet. Det var väl ett typiskt 80-90 tals överkast; lite "fluffiga" ränder. Jag försvann när han höll på. Drog försiktigt med fingrarna på ena handen och räknade mellanrummen mellan "de fluffiga ränderna". Den andra handen höll han fast. Han var så lång och så stor i jämförelse med mig, att han kunde hålla fast båda mina handleder med en av sina händer. Tittar på bilder på honom. Ser hur stor han är. Men jag kommer aldrig kunna förlåta mig för att jag inte sa nej.

Doft. Köttfärssås. Hans mammas köttfärssås. Hon gör så mörk köttfärssås, och har i rivna morötter. Jag är så nervös och rädd att jag mår illa. Ska inte äta tillsammans med dem. Aldrig. Har alltid haft stora problem med att äta hos och inför andra. När hans mamma står där och lagar mat så sitter jag och hans syster på kökssoffan. Vet inte vad vi gör. Är förmodligen för stressad och rädd för att veta vad vi gör. Han kommer in i köket och boxar på sin mamma med knytnävarna, 3-4 slag. Hon skriker och säger till honom att sluta och att hon ska tala om för hans pappa vad han gjort. Han bara skrattar och så går han till skafferiet. Minns inte vad han gjorde där, men han tittade på mig. Gav mig den där blicken. Hans ögon gnistrade och han log. Som om han sade "vänta du bara, och det är vår hemlighet". Han började skrika "rrrrrromantica". Och "kakao". Om och om igen. Och han skrattade. Hans mamma sa åt honom att dämpa sig, men han bara skrattade och fortsatte. Fråga mig inte varför han sa eller gjorde så, för det vet jag inte. Gick in på hennes rum medan de åt. Hatade egentligen att vara där, hatade att leka med henne, men jag hade ingen annan. När de hade ätit färdigt och hon kom in på sitt rum så ringde telefonen. Det var hennes bästis. Så M, som min sk kompis hette, gick hem till sin bästis istället. Hennes mamma gick ut i friggeboden och hölls med handarbete. Så då var det bara han och jag kvar inomhus. Han beordrade mig att komma in i hans rum. Jag ville inte. Ville absolut inte. Gick ut från M's rum och stod utanför hennes dörröppning. Deras rum låg precis vägg i vägg, så han såg mig. Och jag såg honom. Han sa åt mig igen att komma och sätta mig på sängen. Jag rörde mig inte. Kunde inte röra mig. Han kom fram och tog min hand. Jag gjorde inget motstånd. Han satte mig på sängen. Visade porrtidningar och skrattade. Jag förstod ingenting. Men jag visste ändå. Han satte sig hos mig och stoppade sin hand innanför mina byxor och trosor. Jag sa inget. När han tryckte ner mig på sängen slet han av mig kläderna på underkroppen. Antagligen var jag för liten för att han skulle vara intresserad av att se mina blivande bröst. Han höll på med fingrarna, och så drog han av sig sina kläder på underkroppen. Sen minns jag bara smärta. Han höll så hårt om mina handleder att det kändes som om blodet stockade sig. Flämtandet, svetten, andedräkten mot min hals. Hans glittrande ögon. Fulla av makt. Förnöjsamhet. Har ingen som helst tidsuppfattning, så jag vet inte hur länge det höll på. Ytterdörren var låst från insidan så ingen kunde komma in. Det hade han sett till. Jag gick tillbaka in till M's rum. Efter ett tag kom hennes mamma in och frågade om jag haft tråkigt. Jag drog på mitt vanliga leende och sade nej. Sen var det dags för mig att fara hem och pappa kom och hämtade mig. Tackade gud för att han inte frågade i bilen om jag haft roligt.

Mår illa.

Annan flash. Men nu orkar jag inte mer. Orkar inte skriva mer heller.

Jag dör.

Behöver avdelningen.

jag orkar inte mer

behöver avd

NU

jag kommer att dö

tick tack

sanden rinner mellan mina fingrar

söker hålla den fast

men allt mer sprids för vinden

likt askan efter ett liv

ett liv som kunde varit

men aldrig blev

tick tack

modersinstinkten skriker

som tusentals vålnader hemsöker den mig

tomhetens andetag släcker den eld

som brinner för hoppet

och håller mig vid liv

tick tack

ser kvinnor som strålar av liv

livet som växer inuti dem

ser paren, två och två

den starka gnistan mellan dem

förväntan, längtan, planeringen

känslan av att höra ihop

ensamhetens eko är tyst

tick tack

barnvagnarna gnistrar

kärleksfröerna som är nedbäddade

skyddade och älskade

älskade mer än något annat på jorden

varsamt omhändertagna

växer varje cell

från minut till minut

tick tack

kläder så små som dockors

vittnar om lyckan

och gåvan

som så många får ta del av

ett liv

inuti ett liv

som växer sig starkt

för att till slut landa i sin mors armar

tick tack

vetskapen om att sanden rinner ut

förblindar mig med sitt mörker

och skriet av smärtan

är öronbedövande

ingen människa kan leva med detta

finns ej plats för något liv

tick tack

jag är utvald att ej få denna gåva

gåvan som så många andra får

på ett eller annat vis

men jag kan ej bära ett liv

ty det enda som ryms

är mörker och smärta

och där

kan ingenting växa

tick tack

sanden är nedrunnen

och bortblåst

det enda jag bär och får bära

inuti mig och min trasiga själ

är min avsky inför mig själv

och det äckel

som jag tog emot

utan att säga ’nej’

tick tack

tick tack

tick tack

tick...

.......min biologiska klocka tickar allt högre och allt tyngre................. men efter vad......... vem.................

ser par gå tillsammans............. ser barnvagnar................ och jag vet........ vet att jag aldrig kommer få uppleva det................... aldrig kommer få känna känslan av något vackert och fint växa inuti mig................ jag kommer aldrig få uppleva annat än helvete och smärta................ för min tid rinner ut............. min mamma hamnade i klimakteriet när hon var runt 40........... så.... snart är jag väl där.............. och vem är jag att vilja ha en man som älskar mig....... och klara av att ta hand om ett barn..................

det finns ingen som kan älska mig............... och jag har inte tiden som krävs för att övertygas innan det är för sent.............. min sk mamma sade till mig att "du får väl skaffa barn ganska snart när du hittar någon"................ men jag kan inte............. inte tänker jag skaffa barn med vem som helst........... när som helst.................... skulle helst vilja vara tillsammans med en man i typ 10 år så att jag vet att det finns möjlighet att hålla mellan oss.............. har i hela livet sagt att jag aldrig tänker gifta  mig........ för att jag aldrig tänker skilja mig..............

..........och här sitter jag och ser hur tiden rinner ut likt sanden i timglaset...................

for iväg..... skavde när jag cyklade, så det blev ingen vila från mig själv alls................... kom in i second hand-butiken............ gick upp en trappa.......... fullt med folk......... snurrade i hela skallen........... tänkte bara "svimma inte nu, svimma inte nu"............. en tant frågade om jag visste vad böckerna kostade, för hon visste inte vad "facklitteratur" var........ jag försökte förklara mitt allt, men jag tror inte att hon blev något klokare................. ångesten klöser hål från insidan av kroppen.................. och flashbacks avlöser varandra............. ibland är det som hela filmer...... ibland bara korta snuttar................. men jag HATAR det........ och det är så jävla äckligt för jag ser inte var jag är eller vad jag gör i nutid............. blir bara förstenad och hamnar i min egen värld.... långt tillbaka i tiden.............

tog mig i alla fall ner från övervåningen i butiken......... när jag cyklade hem så hade jag all fokus på var jag cyklade........ försökte i alla fall............. finns ju vissa fördelar att inte dissociera när man möter folk som går 4st i bredd på en smal liten gång- och cykelväg................

kan inte andas......... nu är jag helt slut.......... känner mig fortfarande svimfärdig........... om jag blundar så snurrar allt........... men jag ska lägga mig under bolltäcket och försöka hamna i rätt "tidsepok"............... funkar inte det så vet jag inte vad jag ska göra..............

kan inte vara här......... ångesten river i mig............. jag blir galen..............

och så allt tjafs om valet på tv...................... kan knappt andas............... vinner alliansen så är det kört för mig.............. vad fan ska jag göra då..............

samtidigt blir jag så förbannad på oppositionen, för de har för i helvete haft FYRA ÅR på sig att komma överens!!!

måste ut härifrån........... ska bara se om det är risk för regn eller ej.............

kan inte andas................. jag orkar inte...............

i med stesolid och så härifrån.......... göra ett avbrott............

så var det lördag........... jag skulle sova nu............. men det går inte.............

jävla medicin................

måste lägga om hela kvällsmedicineringen för att få det att fungera........ och idag har jag glömt det.................. eller ja.. igår.........

mår apa........... kryper på insidan.......... flashbacks........... bort.............

har inte den blekaste aning om vad jag har gjort ikväll............ förutom att fixa de nya glasögonen........... men det tar inte så lång tid...............

regnar det inte för mycket imorgon så funderar jag på att fara och kika på lite second hand-grejor............ men jag får se........... måste vänta och se hur den här natten blir först.....................

hoppas min gamla mp3-spelare hunnit ladda upp sig lite nu........ har haft den inpluggad i datorn hela kvällen......... kan nämligen inte ladda den i adapter i väggen utan MÅSTE ladda den och ha datorhelvetet igång.............. jippi.........................

haft ninisarna ute......... astrid blev uttråkad när jag inte lekte med henne......... så hoppade hon in........ och så släppte jag ut tilda istället............. hon springer som en dåre mellan bords- och stolsbenen.......... är så härligt att se... att HON kan ha lite roligt........... laddade bollen med lite godsaker, men astrid tyckte att det inte var tillräckligt gott för att vara värt mödan att gå och rulla på kulan.......... och tilda rullar bara ut den på parkettgolvet och hon törs inte gå där eftersom hon halkar...........

jaja, lite sociala har de väl ändå fått vara idag........ jämfört med hur det varit på sistone när matte lever i helvetet....................

nattinatti.......... nu ska jag lägga mig i sängen.......... igen.......... och försöka sova............ igen..............................   

bäddade ner mig i sängen med lite godis och en ljudbok jag lånat på bibblan.... och så får jag ångest över att jag äter godis, så nu ska jag inte äta mer............. och så är skivorna till ljudboken så repade så de funkar inte i min cd-spelare....... så nu sitter jag här och rippar skiten för att se om det möjligtvis går att lyssna på bokhelvetet på min gamla mp3-spelare............

studenter överallt....... fest...... overaller............

beslutade mig idag för att OM jag blir frisk och stannar här.... så ska jag byta efternamn.......... allt för att slippa ses som "den där psyksjuka".......... jag trivs här....... vill inte flytta igen........... men jag skulle behöva byta landsting................... milt uttryckt..................

har inte pratat med en levande själ idag öga mot öga, och så ser resten av helgen ut........... förutom att jag mår så jävla dåligt så jag skulle kunna klösa av mig huden.............................

.....flashbacks................. hemma hos oss.............. mitt rum.......... litet......... rosa överkast............ det vita skrivbordet................... huset är L-format och mitt rum ligger längst bort......... ingen som ser...... ingen som hör............... och jag bara dör........ gång på gång.....................