alltså jag orkar inte mer......... vad spelar det här för roll i slutänden........ ingen....... ingenting...............

"du har kommit så långt" säger en del........... men.... långt... var???????? med vad?????? jag är närmre stupet....... och har flyttat mig en del i sidled....... men.. som man säger...... alla vägar bär till rom..............

det är bara tyst, mörkt och ensamt......... och gör ständigt ont............

varför stanna i det......... varför utsätta sig ännu en dag, timme, minut, sekund, för det..........???????

min t ser mig inte längre........ hon har en helt annan tolkning av det jag säger och gör...... så i hennes huvud och hjärta är jag i en annan värld................. ridt menar att jag ska ut.... göra saker.... träffa folk......... och mer än stall och hästar.......... men saken är den att det är det enda jag orkar med............. och... det är ju en av mina drömmar som jag haft sedan jag var barn..... ja, så länge jag kan minnas......... jag fattar att jag anammar det här så mycket nu pga att det är det enda jag har.. och att drömmen är så nyuppfylld.......... men... jag tänker inte släppa den ur mitt liv bara för att jag fått ha den en liten stund............ det behöver inte vara hela min värld......... men det måste vara en del av den........ oavsett om någon förstår det eller ej........

laxertabletternas verkan över natten börjar kännas.......... jag tror aldrig att jag kommer bli fri från det här......... det är för djupt rotat....... min morbrors jävla fru som sa till mig att det var hon och jag som var tjocka i släkten när jag just hade börjat högstadiet.............. då blev jag än mer fokuserad på att verkligen HATA min kropp.............. pricken över i var när min förra läkare påstod att 20kg viktuppgång på ett par månader enbart berodde på "dålig kost och för lite motion"... och då hade jag varit i fjällen - ensam - en hel jävla månad och gått i skog och på fjäll, och ner på byn för att handla........ jag motionerade så jävla mycket att jag var tvungen att vila middag....... för jag orkade inte vara vaken....... och inte fan gjorde jag några utsvävningar vad gäller maten...... det har man inte ens råd med där, även om man skulle vilja.........

när jag vägde mig härom dagen så höll jag andan............ för jag hade inte vägt mig sedan innan gynop.............. MEN.... vågen visade 50,9kg.......... och jag trodde att den skulle visa 55-60................ så.... den här medicinen måste ju göra något.......... trots allt........... jag mår inte direkt bättre... men indirekt............ sen så tycker jag att det är lite otäckt om/när man blir för avtrubbad.......... när man inte känner någonting.... utan bara vet om att "det här gör mig glad"... "det här gör mig ledsen"........... "nu mår jag dåligt".......... men alltihop helt utan att känna......... man bara vet...............

och du fungerar inte terapin........... för hur bearbetar man en sak när man inte känner något............... eftersom det är själen som är sjuk.. söndertrasad.... så är det ju den som måste vårdas........ inte "det logiska tänkandet"............

är trött......... så trött....................

 

Mig

6 december 2010 15:09

Dags för dig att börja styra ditt liv litegrann istället för att bara tycka synd om dig själv.
Glädje är något man måste jobba sig till, inget som kommer gratis.

Maria

6 december 2010 18:30

Jag gör mer och kämpar hårdare än de allra flesta andra. Du måste vara djupt störd - särskilt om du faktiskt läst någonting på min blogg. Jag hoppas för din skull att du inte har det, för i så fall är du empatiskadad och har problem med hur du uppfattar andra människor och deras liv. Då behöver DU hjälp.
Dra åt helvete!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...