Har ångest så jag går upp i atomer. Hjälper inte att ta "Stay solid". Det förändrar ingenting. Oavsett vad jag än gör så ändrar det inte det faktum att jag bara har två timmar kvar.

Har svarat på en annons på blocket. En tjej som är 10 år yngre än jag och som vill ha hjälp med sin häst. Helst att utbilda den, men andra sysslor lät inte helt omöjligt att få. Men då måste det ju kännas bra och hästen måste vara uppstallad på rätt ställe för att jag ska ha råd att "erbjuda mina tjänster". Vet inte om det är något för mig egentligen, men jag börjar bli jävligt desperat. Har letat alternativ i ett halvår. Vore så mycket lättare om man bodde en bit från stan, för då skulle kontakterna bli mycket mer naturliga. Och det är det jag behöver.

Ångesten äter upp mig inifrån. Känns som om revbenen mosar lungorna och huden håller på att spricka upp.

Imorgon är det ridskola. Skjuts hem, trots att jag inte vill. Känner mig som en snyltare. Och det är inte min grej att åka bil med två främlingar. Lyckligtvis är den ena en kvinna, så jag behöver inte få en massa flashbacks. Menar inte att det är något fel på killen, men jag skulle aldrig sätta mig i en bil med en okänd kille. Om inte annat så lärde jag mig det av alla övergrepp i epatraktorn.

Vill bara att allt ska vara över; sista ridterapin, plastiken, läkarmötet om medicinen, ätstörningsmötet med tanten, osv. Och så vill jag ha en jävla lägenhet i RÄTT område. Ska det vara så jävla svårt??? Har mailat på en på blocket som helst ville hyra ut till veckopendlare, men de ids inte ens svara. Det tycker jag är ohyfsat. Det kostar inget att skriva "nej".

har mockat en box i stallet...... för sista gången.............   

fick hämta S sen och göra iordning honom.. och så rida ut........ han är ju spänd, så ridt satte ett "delta" på tränset i fall om att han skulle få för sig något......... vi gick en helt ny väg idag, så det var mycket för honom att titta på............ han var spänd som en fiolsträng... men slappnade av när jag masserade honom i manfästet....... övade på att göra halt, stå stilla, och igångsättning..... det gjorde honom också lugnare, eftersom han blev "sysselsatt"... var tvungen att lyssna på vad jag gav för signaler.......

jag blir så glad när jag känner att jag verkligen kan läsa av hästen..... så jag berättade hela tiden för ridt vad jag kände och såg........... tror att det blev lite dumt, för hon tolkade nog det som att jag var orolig............. och jag är så dum så det är jag inte............. förstod inte det förrän hon frågade om jag ville att hon skulle hålla närmre tränset... jag frågade varför............ fint va............

när han var som mest uppjagad så höll han i princip huvudet högre än vad jag är när jag sitter på ryggen på honom................ vaddå tydligt........... men så började han så sakteliga att lyssna på mig... och min massage av manfästet fungerade..... så han släppte ner huvudet... och stegen blev stadigare........ var såååååå fint att se - och känna........

sen hoppa av................. sadla och tränsa av....... borsta... kolla hovarna............ så var tiden slut........................ gick in i elevbaracken och bytte om och skulle skriva i dagboken.... men jag klarade inte av att skriva............ då rann allt över för mig............. "det är SLUT nu"............ SLUT.... NU.............. för alltid................. så med tårarna brännande så rusade jag till bussen och stod där och frös ihjäl.............

nu har jag två timmar kvar........... det är allt........... två timmars livskvalité...... sen POFF..................

på ett sätt vill jag inte att min t ska följa med mig dig på tors..... för då blir det mindre tid till mig och hästarna............ men... jag känner också att det vore roligt för min t att se VAD som hjälpt och förändrat mig så mycket........ vad jag lever för........ och använder i min vardag för att orka överleva från dag till dag...........

ridt frågade hur jag hade tänkt mig.... och.. jag hade inte tänkt alls.......... jag har bara förträngt allt................. hon föreslog i alla fall att börja köra lite horsemanship.... eftersom min t är rädd för hästar...... då borde hon känna att de inte "är farliga", och då är hon kanske inte lika rädd........ och så skulle vi sitta upp sen........ det låter ju som en jättebra plan........... om vi hade haft en halv dag................... men man hinner inte så mycket på två timmar........

har nu bestämt mig för att jag ska vara ego........... göra det jag vill......... och jag blir nästan förbannad när min t säger att hon måste få kaffe i sig........... det handlar om TVÅ TIMMAR........ och människan är fan ledig på fredagen..........

alltså... jag respekterar att hon är stadsmänniska och lever i sina rutiner........ MEN... om man ska göra en sak, en gång i livet, så kanske man kunde försöka ändra någonting för den enda gången.............

hon DÖR INTE om hon inte får kaffe............. JAG DÖR om jag inte får rida.... efter torsdag har jag ingen livskvalité kvar alls.............

var hos min t kl 8:30........ var knappt vaken kändes det som......... tur att jag hade dubbla väckarklockor imorse..............

pratade om lite allt möjligt........ märkte att hon verkade lite orolig............ och så säger hon att hon är nervös inför torsdagen.. avslutningen på ridterapin......... har ju sagt till henne att hon kommer sitta på en häst.......... så idag sa hon att det kommer inte på fråga.... "aldrig"................. jag svarade inte... jag bara log.............. vi får väl se............................   

nu sitter jag här och väntar på att klockan ska gå......... ska till min näst sista ridterapi................ känns så overkligt..... överlevnadsinstinkten gör så att det känns som om jag inte kommer att förlora det här..... trots att jag vet att det redan är förlorat..........

min t försöker komma på något annat........ så jag tog återigen upp ridterapin på annan ort som vården betalar........ och att jag gjort allt jag kan för att ta reda på det som behövs, och att det är upp till vården att ordna resten........ men som vanligt fick jag ett "ja, det är svårt att veta vem som ska fråga och vem man ska fråga"........... och så den gamla hederliga frågan som jag fått i ett halvår nu - "ska man prata med kommunen om det här tror du"........... NEJ! NEJNEJNEJ!!!!!!!!!!!! FÖR HUNDRADE JÄVLA GÅNGEN!!!!!!!! ville skrika åt henne att hon ju för fan är min "kans" och det är därför hennes jobb att ta tag i sådant.......... men jag sa inget........... orkar inte slåss längre..... jag skiter i det....... allt blir bara värre.............. man får klara sig själv - så enkelt är det....... vården kan inte hjälpa........ ..................vården vill inte alltid hjälpa.......

är trött........... trött ända in i märgen................... men jag låtsas som att allt är "bra".................. rullar på............... som vanligt.........

jag vill bara dö........ men lever som om jag skulle överleva................ det är en av hemligheterna för att kunna hålla sig vid liv trots att man är suicidal............

måste börja byta om till ridterapin nu............

skulle ta nattmedicinen...... men ta två atarax istället för stilnoct... vill inte bli beroende......... men när jag pillat ut två små atarax så öppnar jag stesolid-burken och tar fram en stesolid........ och så tar jag det.............   

sen kom jag ju på mitt misstag........ men det var för sent.... vad ska jag göra..... stoppa fingrarna i halsen som jag inte klarar av................

så skulle jag ta propavan........ och lägga undan stilnocten.......... men vad gör jag............ jo, jag tar båda två...................   

tack gode gud för dosetter och permanent markers............ annars skulle jag få i mig medicin lite då och då i olika mängder.............

så nu har jag 50mg atarax, 10mg stesolid, 25mg propavan och 10mg zolpidem på väg ut i kroppen............... tydligen har jag tänkt att sova inatt.................. kul - jag som måste upp tidigt imorgon...........

mer ångest... fler flashbacks........... gömmer mig bakom min svarta tuschpenna igen.................

inatt har det varit hemskt........... men jag har mig själv att skylla............ känner mig som ett torrt dött löv som blåses runt och piskas av vinden........... allt förstärks av att det är plusgrader............ PLUSGRADER...... i januari.......... ska bli kallare, men hur mycket snö ska hinna försvinna innan dess........... det droppar utanför fönstret...... får panik.............. ett år kvar till vintern igen........... nu väntar ljuset.... som inte går att gömma sig i........ utan snarare visar allt man VILL gömma............... ....hela mig om jag fick bestämma.............

inser mer och mer vad min t hjälper mig med.... och vad "de mina" i personalen på avdelningen gjort för mig....... jag vet inte hur.. men på något sätt så kan jag lura mig själv...... på ett konstruktivt sätt........ min älskade läkare småskrattade och tyckte att det lät jättebra när jag berättade det för henne........... sa att "jag är så dum så jag kan lura mig själv"..... jag tror tex inte att jag skulle ta en överdos.. för då är jag så "dum" så jag lämnar bort tabletterna innan........... det har jag alltid gjort med den medicin som har anförtrotts mig........... att jag får ha min medicin hemma - och i de här mängderna - är ju ett förtroende... och jag varken vill eller kan svika det förtroendet........ så... ska jag dö så får det bli på ett annat sätt.............

vet att jag inte är "normal"................ en suicidal kvinna som sitter här med hästdoser av medicin som garanterat skulle ge mig det jag önskar... men jag låter tex de 200 stesolid-tabletterna vara.... för jag vill inte och klarar inte av att tänka tanken på att min läkare och min terapeut skulle ha något med min död att göra............... jag skulle ju aldrig märka något av det, men det kvittar...... vetskapen räcker.............. det är ju så jag har kunnat ta till mig den hjälp som funnits och passat mig; genom stabila relationer där man både får ge och ta......... och ja, det går att ha det så trots att det handlar om vårdare och behövande........ bevisligen...........

tror att det är ett av de största problemen inom psykiatrin.... att patienterna inte får vara med... inte får vara en del......... utan "är" bara............ då finns det inget hjärta i det man får.... och då är allt verkningslöst............ ..för mig.........

är rädd........ rädd för vad som ska hända efter torsdag......... på torsdag är sista ridterapin............. känns så overkligt....... men ändå visste jag ju om det här sedan länge tillbaka........... på något sätt.. så trodde jag aldrig att den här dagen skulle komma..... trots allt............

var ska jag nu hitta mina "kickar".... mina "rus".............. kan inte börja skära mig igen...... inte när jag varit på plastiken 3ggr och fått hjälp med att ta bort så mycket av ärren som möjligt................... hade jag nekats hjälp med låren så hade jag fortsatt där........... men.... det ingreppet blev ju så lyckat att nästan ingenting är kvar av alla ärr............... så vad gör jag nu.................. ingen lägenhet i "stall-området"... så det finns ingen chans till att få vara med hästar mer än ridskolan.......... men det är ju så.. "ridinriktat"... istället för "hästinriktat".............

den 17 feb ska jag träffa kontaktpersonen för ätstörningsenheten.............. vad kommer hända sen............... eller snarare... vad kommer hända DÅ.............. jag är ju ett hopplöst fall.............

har inte fått svar på om jag får anstånd med studiestarten..... men som min läkare sa..... så är det föga troligt att jag får det............... ändå tycker hon att det var bra att jag tänker framåt... att jag vill saker............. men.. alla vill väl något.......... och vad det sedan är beror väl på vilken fas i livet man är i... och hur man mår......... men det samhället inte fattar.. inte beslutsfattarna i alla fall... är att det är milsvid skillnad mellan att "vilja" och "kunna"............. om jag "kunde" allt det jag "vill" så kan jag säga att hela mitt liv skulle se annorlunda ut.......... som så många andras....... om inte de flestas....

jag är så förvirrad idag....... terapimåndag, men utan terapi.... och så gör väl sänkningen av medicinen sitt............. är i alla fall nervös som fan för vad min läkare ska säga........... jag VET att hon förstår och respekterar mig och mina beslut.... men jag rår inte för att jag är så "skadad" av alla andra läkare som bara skällt, hotat och bestämt allt över mitt huvud som om jag vore begåvningshandikappad............. var så skönt förra gången när hon SA att hon vet att jag råkat ut för sådana situationer...... första gången en läkare klarar av att ta de orden i sin mun............ ...ändå sitter jag här och är orolig för vad hon ska säga/skriva................

nu ska jag lägga mig under bolltäcket en stund........ är helt slut............ skulle ha gjort.. något... idag........ men jag orkar inte..........

Jag är nog galen................. ....men jag har ångest så jag dör och får inte träffa min t förrän på tisdag............ och det är bättre att rita sådant här än "bildterapeutiska" bilder..............

VARFÖR skulle man BETALA EN MÅNADSAVGIFT för att få ringa till ett nummer och ställa frågor.....?? Kan man inte söka efter de svar man behöver själv??? Och hur många behöver ringa tjänsten så ofta att de är månadskunder??

Jag menar, de garanterar ju inte ens att de kan svara!

Vad säger de om någon ringer och talar om att de läser en mattekurs på universitetet och frågar hur man redogör för integralkalkylens fundamentalsats??? "Tillfälligt fel" eller...?? För det beviset kräver - i alla fall enligt den kurs jag läste - en bild. Och hur f*n skulle de kunna förklara det via telefon...???

Jag fattar inte. Om någon prenumererar på tjänsten och läser det här så får den/de mer än gärna tala om vad för frågor, svar och hur ofta den/de använder tjänsten.

(....och ja, jag är spyless på den reklamen, så det är därför som det här inlägget kom till..........)