idag var vi 7 deltagare och 2 ledare så det gick bättre

studenten var sjuk och en hade försovit sig

tror att en annan hoppat av pga jobbmöjlighet

efter att jag hade "dött" på förmiddagen pga läkarmötet så fanns det heller ingen ork att panika och böla

skakade och darrade som ett asplöv

men jag bröt min tystnad

berättade att jag skämdes efter i tisdags

ledarna tyckte inte att jag skulle skämmas, och fick medhåll av en del av deltagarna

en de som varit med under en tidigare omgång sa att hon förstod

hon hade varit likadan, och hon beundrade mitt mod

DET värmde mer än något annat, och jag vågade prata lite mer

men när vi skulle rita och skriva så skakade jag så jag knappt kundehålla i en penna

och sedan att läsa upp de rader vi skrivit - då fick jag panik

men en av ledarna hjälpte mig att läsa

och på slutet läste jag själv

känner mig som en jubelidiot

men då är jag det då

tror inte att det kommer bli lika bra nästa gång, för då är jag inte utmattad och då kommer det vara 11 personer där

kändes helt overkligt med "högläsning" - jag dog då

16ggr kvar och det här är redan gjort

det kommer bara bli värre och värre

men ledaren lovade att ingen ska tvingas göra något

jag vet att de inte menar att tvinga någon, men hur många klarar av att säga nej inför en så stor grupp

idag talade paniken för min del

på vägen därifrån såg jag en ssk från avdelningen

kunde inte låta bli att småropa "hej *namn*"

han hörde mig, och vi bytte några ord efter att jag gett honom en BAMSEKRAM

han är väl inte min största favorit, men han snäll, fin och omtänksam sedan han slutade jobba natt

han förstår mig, det vet jag

JAG VILL TILL STALLET IMORGON

JAG BEHÖVER FÅ KOMMA TILL STALLET IMORGON

jag VILLVILLVILL kunna ta bussen dit så att jag är mer oberoende och inte behöver mitt störda PO till det längre

det bästa vore om jag satsade på nästa fredag istället

men då hinner jag jaga upp mig ännu mer

och sociala stödteamet hinner inte introduceras tills dess

FAAAAAAAAAAAAN!!!!!

...eller känna... att mötet med nya läkaren gick ok....... och att hon verkar vara fin... precis som arbetsterapeuten sa............ för känner jag det så går något annat åt helvete...........

hade panikångest när jag gick dit med terapeuten....... trodde inte att jag skulle gråta, men så fort dörren till läkaren öppnades så forsade tårarna..............

efter 15-20min kunde jag säga några ord....... och se upp på henne.... så att jag vet hur hon ser ut........... hörde på rösten att hon inte verkade så "klinisk"...... och det var nyckeln till allt...............

efter en halvtimme satte terapeuten punkt......................... trots att jag hade en timme................. så det som togs upp var en remiss till kvinnokliniken..... och frågan om cymbaltan..............

nu ligger jag under bolltäcket.... fösöker vila lite innan det är dags för gruppträff..........

har smsat mitt PO och frågat om hon är i tjänst eller fortfarande är sjuk, men hon svarar som vanligt inte................ så det blir väl ingen ridterapi imorgon, och då DÖR jag................ måste dit efter den här helvetesveckan............ och nästa fredag är mitt PO bortrest så blir det definitivt inget....................

jävla kärring som inte kan sköta sitt arbete........

Har bestämt mig för att säga upp mitt PO till sommaren. På så sätt kan jag ansöka om att få ett nytt och vänta på min tur medan jag inte är i stan. Vad ska man annars göra när man inte får byta. Man ska tydligen bara ha ett PO under en begränsad tid, och under den tiden ska man göra upp en plan med ombudet för hur man ska kunna klara sig själv bättre. Men i mitt fall har det aldrig gjorts någon plan. Och jag har aldrig fått något stöd eller någon hjälp för att jag ska klara mig bättre. Det är ju det jag har försökt ta upp i 1½ år nu, för sedan dess har jag verkligen behövt hennes stöd. Men nej.

Läkarmöte kl 10. Skulle hellre såga av mig båda benen än att gå dit. Och social fobi-gruppen... ja... jag föredrar att lägga mig på en väg och sakta bli överkörd av en ångvält än att gå dit.

Undrar hur mycket stesolid min kropp tål. Tror de att jag försöker ta livet av mig om jag ramlar ihop någonstans. Jag försöker ju göra det omvända...

känns som att jag förstör för gruppen om jag går dit igen

j*vla freak som sitter där och panikar och gråter

verkar som att jag inte får byta PO heller, och mitt PO har gjort fel från dag 1

för man ska ha PO "under en begränsad tidsperiod" och då ska man göra upp en plan osv, så att man till slut inte längre behöver ett PO

och det finns ingen plan för mig, har aldrig gjort och kommer aldrig göra heller

så pga att det är som det är så kastar de ut mig med huvudet före

det är i alla fall så det känns och som det verkar

har så jävla ont idag att jag inte kan gå på toa

men det är ju bara psykiskt - knölen som både syns och känns är bara fantasi

trots att min terapeut sett en pyttebild på den

var tvungen att bevisa för någon att det jag säger är sant

men det (tragiska/)komiska är att det inte spelar någon roll

sprungit till posten 2ggr idag

är helt slut

fått extratid hos terapeuten kvart över tre

läkarmöte på vår "ordinarie tid" imorgon

sen social fobi-grupp på em

om jag ska gå dit

känner bara att jag förstör

de andra kan se på varandra, säga sitt namn, prata lite

jag gör inget

inte ett skit

slår vad om att alla skulle bli lättade om jag inte kom dit mer

snöar ute

vanligtvis skulle det göra mig glad, men inte idag

idag vill jag att det ska regna - som de sa att det skulle göra

för jag är bara ledsen

tårar

miljontals rännilar

som samlas

och dränker marken

mörkret

sveper in och skyddar

det nakna

och skadade

himlens mörker

lyser med stjärnors hopp

värmer

det som dött och förfrusit

Orion

hälsar välkommen

men Cassiopeja

bara hånler

himlavalvets hyllning

en klar vinternatt

där salta tårar

sakta fryser till is

knastrar och knakar

blir till spillror

tåraspegeln

för evigt sönderrepad

i universums moln

föds en stjärna

för var själ

som mister livets ljus

i livets ögon

speglas stjärnetårarna

för alla de eldar

som sakta falnar

när jag flyttade hit så kostade en kycklingrulle 50kr

nu är den uppe i 60kr

och den här gången fick jag inte ens hälften så mycket sallad inuti

det är ju det som är det godaste

och nyttigaste

skit samma, personalen är i alla fall supertrevlig och humana

funderar på om jag kanske kan GÅ till stallet nästa vecka

ska kolla på en karta

vad ska jag göra åt social fobi-gruppen

jag VILL

VILL VILL VILL

men frågan är om det kommer ge något

saken är den att om jag hoppar av nu så blir det aldrig mer något

FANFANFAN!!

det sjukaste är att de inte fattar hur jävla jobbigt det är att gruppen är så stor

och att det är med en student

tror aldrig de har träffat någon som jag

folk har säkert varit helt förstörda osv när de skulle träffas

men ingen av dem har varit som jag

stans största psykfall

ja, det kan inte bli mycket värre på social fobi-gruppen än idag antar jag

om de inte tvingar mig att prata

mailade och frågade om när de tror att plastiken tar emot mig för operation av ärren

tidigast i juli var svaret

då är inte ens jag hemma och min terapeut är på semester

är precis samma sak som när jag fick kallelsen till läkaren där

några dagar före julafton när jag inte ens var här

tiden flyttades fram en månad

och nu går det här åt helvete för att jag inte kunde fira min jul ensam i min lägenhet

tack - säger jag bara

och så det vanliga "har du några ytterligare frågor...." blablabla...... SÅ RING!

RING DET HÄR NUMRET!!!! RING! RING, RING, RING!!!!!!!!!!

TELEFOOOOOOOOOOOOON!!

ÄR DET INTE FUCKING JÄVLA UNDERBART SÅ SÄG!

RIIIIIIIIIIIING!!!

TELEFOOOOOOOOOOON!!!!!!

håller på att flippa ur totalt och snart skär jag mig

för vad spelar det för roll???????

det enda som håller mig uppe nu är stallet

ridterapeuten och hennes hästar

måste leva tills på fredag för då får jag fara dit

fick ett så fint mail av henne

tårarna bara rinner

hon förstår verkligen inte hur mycket hon betyder för mig

hur mycket hon gör

vad hon gör

och jag vill bara ställa mig med öppna armar och ropa "du är min livlina, du är det enda som håller mig vid liv"

för så är det

och nästa fredag är mitt PO bortrest så då får jag inte fara dit.............

fy fan

panikade och grät i nästan 2 timmar

såg INGEN

tittade aldrig upp

12 personer

bara blundade, gömde ansiktet och tårarna rann

såg inget av filmen de visade, lyssnade bara med ett halvt öra

satt där tills dess att alla gått

sedan pratade jag med en av ledarna

den andra ledaren kom in sen

störtgrät

berättade att jag har skadats så illa av vården att jag har svårt lita någon

särskilt läkare

vi sa att vi ses på torsdag

så får jag se vad som händer då

om det är för mycket så att jag inte klarar det här

men det finns bara det här valet; gruppen eller individuell terapi

och det jag behöver är grupp, för resten tror jag faller på plats bara jag får ihop det här............ OM..... jag får ihop det här...................