sov konstigt inatt igen........ måste intala mig att jag ska ta insomningstabletten även om jag är sömning om jag sovit dåligt i flera nätter.........

har varit helt täppt i näsan också och ingen nässpray kvar......... gick upp några gånger för då blir det bättre... men till slut halvsatte jag mig i sängen och slängde med huvudet................ vilket naturligtvis ledde till ännu mer frustration och att håret i princip blev som en ihoptovad klump.....................

har lite träningsvärk på insidan av låren... men inte särskilt mycket....... känns mest när jag sitter med benen spretandes åt varsitt håll, men det gör man ju typ inte så ofta................... längtar redan till stallet igen...... ljudet av hovar......... se in i hästens själfyllda ögon........... ljudet av tuggande....... en len mule......... och att bara få "vara"... rykta och vara nära hästen.......... på det sättet är killen jag haft de två sista gångerna inte lika mysig, för han är lite tjurig....... men alla har ju sin charm.......... han står nästan och sover när jag sadlar honom....... och ridterapeuten visade att han börjar få mustasch........ gud vad gulligt!

for ner på stan på fm....... köpte den externa hårddisk jag tittat på i ett år snart............ och en armbandsklocka på rean (100:-) eftersom min stannat och jag inte klarar att be om att få batteriet utbytt.........

gick och kollade lite på smycken, även om jag inte är någon "smyckesmänniska"........ och jag höll på att kräkas när jag fick se ett halsband med ett jävla rakblad på............... det var droppen.... och så massa folk............. blev tom i hjärnan... innan den fylldes av panik.................... sen gick jag runt som ett vilset rådjur innan jag kastade mig på bussen hem.............

en gammal och liten farbror som hade svårt att gå skulle kliva av bussen... och jag var som vanligt tvungen att spjärna emot alla celler i min kropp för att inte resa mig upp och hjälpa honom............ för då skulle alla glo på mig.............. och tänk om han hade blivit sur......... försöker tänka att jag inte satt närmast och att det faktiskt fanns andra som satt precis brevid.... men vad spelar det för roll.. ingen av dem gjorde ju något............ och jag kan ju inte klandra dem, för han bad inte om hjälp.... och alla människor är olika och de har rätt att kunna sitta kvar och inte göra något..... men..... jag hatar mig själv................

ramlade i princip ihop när jag kom innanför dörren...............

så ont i nacke och axlar efter att ha burit dem uppe vid öronen....... och sedan komma hem och känna att jag verkligen HADE tagit stesolid........

smörja med xylocain...... in med en dafgårds fullkornslasagne i micron...... åt i sängen....... tittade på film........ slumrade till........... mer xylocain...........

....ja... det var väl min dag...............

...........köpt en liten present...... till en väldigt speciell liten dam............... det var det bästa på hela dagen.... ♥

mitt PO kom och skjutsade mig till stallet

jag grät hela tiden pga all skit som händer och som jag inte orkar med

och så häver kärringen ur sig att "du får inte byta PO i höst"

svarade henne helt söndergråten av allt annat att "nähä, då får jag väl vara utan då"

hon vill att vi ska prata, och jag sa för 10 000:e gången att JAG HAR FÖRSÖKT PRATA SÅ MÅNGA GGR OCH JAG ORKAR INTE MER

för jag blir så jävla ledsen när hon inte lyssnar och bara reser sig upp och går mitt i allt, och ingenting ändras

och nu helt plötsligt så får jag inte byta PO trots att mitt nuvarande slutar precis när det blir strid med FK

och jag kan inte bara släppa in någon inpå livet "bara sådär"

ska fan i mig maila till hennes chef och fråga vad i helvete det är frågan om

när jag kom till stallet så såg ridterapeuten direkt att något var fel

hon frågade hur det var och jag började gråta

då la hon armen om mig och så gick vi och pratade lite och så fick hästarna mat

hon är världens mest underbara människa   

sen fick jag göra iordning samma kille som förra gången

klarade att sadla och tränsa själv - typ

fick prova att rida utan att använda stigbyglar och tyglar, och det var MYCKET lättare

hade jag aldrig trott....

men kroppen följde hästen bättre då och allt blev så mycker mer naturligt - skänklarna, tyngdfördelningen - allt

fick honom att verkligen lyssna på mina signaler

kändes helt fantastiskt

och så var det dags att prova på trav........

ojojoj.......... jag studsade som en gummiboll i sadeln

jag kände att jag hade fel rytm, men kunde först inte göra något åt det

var så frustrerad och arg på mig själv - jag kände ju hur jag borde göra!

och sen kom jag in i det och skumpandet var över

dock kasade jag som bambi på hal is i sadeln, så nu förstår jag varför det finns helskodda täckbyxor.........

även om det blev mest skumpande så kände jag direkt varje gång när det blev rätt

tror jag måste vara mer bestämd och våga ta i när jag reser mig

fungerar inte att fega och göra det halvhjärtat av rädsla att man ska knäcka hästens rygg....

fick just reda på att det ska vara med en arbetsterapeut-student på social fobi-gruppen............... så snacka om att bli uttittad och granskad.....................

inte nog med att de tar in mer än maxantalet som står på pappret..... sedan slänger de in en student också...............

det här är inte det jag anmält mig till............... jag ställer in skiten för det kommer inte att gå

mår så jävla dåligt

känns som om någon kört en mixer i skallen

alla tankar och känslor flyger hit och dit

grät inte hos terapeuten idag

är nog andra gången på snart 5 år

vet inte vad jag ska fokusera på för det är så mycket som snurrar

hoppas så mycket på social fobi-gruppen samtidigt som det skrämmer skiten ur mig

har inga förhoppningar inför läkarmötet

och inte med kvinnokliniken heller för de skiter i mig

och imorgon är det stallet, och jag vet att jag kommer må jättebra där och efteråt

även om det känns som jag bara vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och skita i allt

panikångesten kittlar i kroppen

känner hur hjärtat slår hårdare

det är det första "fysiska" tecknet för mig

tagit stesolid för att slippa attacken

måste träffa mitt PO imorgon eftersom hon ska skjutsa mig till stallet

kommer bara fortsätta låtsas som att allt är som vanligt

har gjort det i snart 1½ år nu

vill hon prata så kommer jag tala om för henne att jag inte orkar bry mig

jag har försökt upprepade gånger, men det händer inget och hon pratar bara bort det

och jag tänker inte bli besviken och ledsen igen för att hon inte vill förstå eller inte vill göra sitt jobb

jag har säkert sårat henne, men hon har sårat mig också

menar inte att hämnas på något sätt, utan jag har bara gett upp och tänker inte lida mer för hennes skull

pratade med terapeuten idag om att min armbandsklocka har stannat och jag klarar inte att gå och fråga i någon affär om de byter batteri

jag borde kunna be mitt PO om hjälp, men det kan jag inte

det är som med allt annat

det jag behöver är någon som tar över och gör det, så att jag får se och höra hur man gör

och sen talar jag om när jag tror att jag klarar det själv, men ändå har någon med mig så att det finns någon där i "nödfall"

sista steget är att jag vet att jag klarar av det, och då gör jag det själv också

synd bara att mitt PO inte klarar av det

det innebär att tiden tickar, för jag kan inte koppla in ett helt jävla team samtidigt som jag startar upp allt annat

det är redan för mycket - har något alla vardagar i veckan nu jämfört med att bara ha terapi 2 timmar

mailat den av ledarna för gruppen som ska komma till entrén och försöka hjälpa mig på plats på tisdag fm, men hon har inte svarat

massa paranoida tankar virvlar i skallen...............

har ont i magen

det är för många känslor och för vitt spridda

allt från att ta livet av mig till kärleken till hästarna

självskadelängtan till allt det hopp som avdelningspersonalen gav mig

vet inte hur många som sa "jag tror på dig, du kan bli och göra precis vad du vill"

jag kan inte ge upp för deras skull

när jag har såhär ont och det inte finns något hopp att få hjälp av kvinnokliniken så vill jag bara ge upp

men jag vill inte svika personalen på avdelningen, de som jag räknar till "mina"

längtar till stallet imorgon

men är som vanligt hur nervös som helst

...hoppas att jag får rykta och gosa och sitta på en häst imorgon ♥

pratade med terapeuten om ridningen och kvinnokliniken

hon förstod

men hon sa att det inte kommer påverka kvinnoklinikens beslut

de skiter i hur jag påverkas och mår

de har bara principen att säga nej och stå fast vid det

*gråter*

vad ska jag säga

det är så mycket så jag kommer bara spinna iväg

skulle behöva 5 timmars terapi på raken för att hinna och orka få prata om allt

precis när jag höll på att somna igår så skrattar, nej - asgarvar - en kille så jävla överdrivet så det ekar i hela huset

gissa vem..?

jo, tarzan såklart

visst, det är trevligare att höra någon skratta, oavsett hur jävla tillgjort det låter, jämfört med att höra hur barn far illa som jag gjorde i förra lägenheten

men ändå, folk försöker faktiskt sova på natten

men allt tjejen ovanför gör är ju överdrivet, så varför skulle inte hennes kille vara minst lika överdriven och tanklös

finnen ser förjävlig ut

kan knappt gå utanför dörren

folk kommer stirra som fan

går nog genom kulvertarna

dagens frukost: 30mg cymbalta, 2 atarax, 1 stesolid, 1 panodil, 1 ibumetin, xylocainsalva

mumsigt..........