Just nu kliar alla ärr. De kliar så jag blir fan vansinnig! Har dubbel häfta sitter över som skydd och försöker att INTE klia, för då blir det bara rödare och bredare. Men just nu skulle jag ge vad som helst för att få slita bort all häfta och ta min tagelhårborste och klia med! Fatta hur SKÖNT det skulle vara! På armen drar jag mina korta naglar fram och tillbaka, men vid sidorna av ärret. Men låren är värst.

Minns när jag skurit mig och det började ta ihop. Det kliade och kliade - gör ju det när det läker - men när det just hade läkt och blivit en stor kelloid (jag kallade dem för "larver", "maskar" eller "likmaskar", för de var så stora så de syntes som upphöjnader genom mina jeans.....), så blev jag galen. Helt komplett jävla galen. Grät för att det kittlade så, rullade på golvet... ja, jag tänkte till och med på att ta livet av mig......... Till slut tog jag fram ett rakblad. Och så satt jag där och skar i ärret, bara lätt, lätt... och fy fan vad skönt det var. Enda problemet var att... sen hade det ju blivit fler småsår på ärret som skulle läka.... och då kliade det ÄNNU MER.........

Tänk, jag ska gå med den här häftan minst ett år. De flesta kan ta av den efter ca ett år då ärret mognat, men jag tror att jag har för mycket trasig vävnad under... så då tar det längre tid...

Har gosat med Astrid ikväll. Nu har jag hittat var hon slet av sig pälsen när hon byggde bo.......... pillade bort små hårbollar som satt sig bredvid de små kala fläckarna. Hon är bara så duktig... satt där helt stilla medan jag gjorde det. Och så när jag lade henne till rätta så suckade hon sådär som hon brukar och lade ut fläsket på min mage. Sen var det bara för matte att klappa och klia...

Jag mår SKIT, men försöker låtsas som att jag inte gör det.............

........min t är ledig imorgon............ och vid påsk är hon ledig i två hela veckor......... hon har tagit semester ännu längre, så därför blir uppehållet längre.............. undrar hur hon tänkt att jag ska överleva då................ Men visst... hon tror ju att allt är så bra nu..... Hon tror inte på mig när jag säger att jag vill dö...... inte ens berättar hur jag tänker om hur det skulle kunna gå till........ Men som med allt annat så skiter jag i det också. Jag har varit och är ärlig, och händer det något så har jag i alla fall gjort allt jag kan. För att citera min t; "man kan inte göra det man inte kan".

Hittar inte min laddare till mp3:n........... Kan jag ha varit så korkad att jag packat ner den.........? Måste leta imorgon..... om jag kan gå ur sängen............

Jag binder mitt bredbandsavtal så att det blir billigare. Autogirot ska fungera som vanligt. Får lite "presenter" för att jag binder avtalet i ett helt år.

Låter det för bra för att vara sant? Ja, då är det så.

Mitt avtal har gått helt åt helvete.

Fick två kuvert med posten idag. Det ena välkomnade mig som kund - trots att jag ju redan ÄR kund. Det andra pappret var de förmåner som man bara får om man är ny kund. Och det tredje pappret var en faktura - som var helt och totalt jävla fel.

Loggade in på internetbanken och fick syn på att de har dragit för mycket pengar. Lusläste fakturan - som alltså kommit förutom överföringen med autogirot - och så står det vilken tjänst jag har, vad den kostar, àpris, och antal 1. Som normalbegåvad så räknar man ju snabbt ut att priset x 1 = summan, och summan = priset. MEN, så har de trollat så att summan blev tex 183,14kr trots att priset var typ 165kr. Eeeeeeeeh.... WTF tänkte jag... och så bröt jag ihop.

Skulle chatta med supporten, för så förbannad var jag. MEEEEEEEN så är supportchatten stängd. Mail ska de svara på inom 2 arbetsdagar, men tar MINST 9 arbetsdagar. Jag mailade och så ringde jag mamma. Hon blev också förbannad eftersom hon blivit försäkrad att allt kommer rulla på. Jag kollar på nätet och ser att den beräknade kö-tiden är mindre än 3 min. Vi lägger på och mamma ringer. Hon sitter i telefonkö i 3 timmar och talar in ett meddelande efter varje halvtimme om att de ska ringa upp, och så lägger hon på och ringer upp direkt igen. Så håller det på tills en kille svarar en halvtimme innan de stänger. Han försöker prata sönder henne och ska "förklara". Men när han fick höra hur fakturan såg ut och hur avtalet är, så skulle han ta upp det med "ekonomiavdelningen" för något måste vara fel. Så nu är det bara att vänta. Och dö..................

har bestämt mig för att jag skiter i det här. Jag skiter i allt. Orkar inte.

Har legat i sängen sedan jag kom hem. Eller ja, jag tog faktiskt cykeln och for och handlade, vilket gav mig enorm ångest. Det var som startskottet för den totala härdsmältan när bredbandsskiten kom.

Har mosat i mig stes. Gråtit och gråtit. Min t gick ju hem för helgen och skrev att vi träffas på måndag. Vad ska man tänka - "ja, vi får väl se"............ Ingen vits att maila tillbaka för nu är hon så positiv och tror att jag klarar allt. Det gör mig ännu mer ångestfylld. Avtalet oss emellan är och har alltid varit att hon finns här för mig tills dess att JAG säger att JAG inte behöver henne mer. Inte tills dess att HON TROR att jag inte behöver henne.

Nu ska jag lägga mig och dö igen.

Fan vilken dålig vän jag är när jag mår såhär. Har i alla fall hört av mig till ridläraren och sagt att jag tänker på henne och hennes arm. Tror att hon kanske uppskattade det. Kanske.

Höll på och fixade med flyttgrejor (flytt av internet) innan jag gick till min t. Gick senare än vanligt, men tänkte att jag skulle slippa sitta och vänta så länge då. Så mötte jag I på sjukhuset... Tänkte först bara gå, för hon såg mig inte. Men så stannade jag och vi utbytte några ord. Hon var på väg till ortopeden med sin fd stukade fot..... Alltså, jag vet inte om jag är dum i huvudet på något sätt, men tydligen hade hon varit på gymmet och tränat precis innan. ÄR det verkligen normalt att anstränga den kroppsdel man har ont i PRECIS innan man ska få en bedömning??? Kan det vara så att hon gjorde det för att försöka få det verka så illa som möjligt....? Hon sa att hon skulle säga att hon hade ont hela tiden, så att de skulle göra något. Alltså - har man inte ont hela tiden utan bara i vissa rörelser, så kanske man behöver ANNAN behandling.......

Jag sa inget. Så skildes vi åt och jag gick till min t. Tydligen hade hon varit tidig (!) och sett att jag inte satt där och väntat.

Pratade om allt möjligt. Jag bölade - som vanligt.

Regnar nu. Och jag som skulle handla. Orkar inte.

Regn ute, regn inne - regn i sinne..............

For till stallet. Var jävligt förbannad, men det gick över när jag klev in på gården. Blev bara som bortblåst. Ridläraren höll på att släppa in hästarna, och när jag såg dem... ja, hur kan man då tänka på en störd läkare 100 mil därifrån. Pratade lite med ridläraren innan den andra kvinnan i gruppen kom. Skulle "välja häst". Jag hatar det. HATAR. Alla vill ha P. Ingen vill ha S. Jag är väl den enda som inte har P som favorit... Ridläraren sa att kvinnan skulle byta häst, för hon har haft P många gånger nu. Och så föreslog hon att jag skulle ta P. Sa att det inte spelar någon roll för mig och att jag kunde ta S annars. Slutade med att jag hade 3 av 4 hästar att välja på... Så jag tog P. Ville skona S från att byta ryttare, men samtidigt förstår jag ju att jag inte kan rädda honom. På sätt och vis är det bättre att hans vantrivsel syns mer, för då kanske han får hjälp på något sätt snabbare.

Vi fick öva att rida med spö idag. Och dum som jag är så gör jag som jag alltid gjort och inte som ridläraren just precis instruerat. Bra va.... Så jag satt där och halvpetade på mitt lår, eftersom jag inte fattade tyglarna som jag skulle. Supersmart... Men det är ju så jag gjort förut - hon har sagt att hästen inte lyssnar på mina hjälper och att jag måste använda "den förlängda armen". Och förut har jag suttit och lappat till mig själv på låret och inte så mycket som petat på hästen..... Sen ogillar jag själva tanken... att ge ett litet "rapp" för att få hästen att lyssna och göra som den blir tillsagd... Jag skulle vilja använda det som en pekpinne... peta på hästen och göra det som är fel till "obehagligt"... vill inte att det ska göra ont... Alla säger att det inte gör ont, att hästar inte känner lika mycket som vi människor. Men jag klarar inte av det. När jag försökte mana på P till trav och satt där med spöet så sa jag bara "ajajaj!! fy fan! ajajajajaj!".......... Kan bara gissa vad ridläraren och de andra tänkte.... Fick höra att jag knappt petade på hästen........ Jag vet - patetiskt - men jag KAN INTE. KAN INTE "SLÅ". Jag får hästen att lyssna bättre om jag bara anstränger mig mer, jobbar hårdare. Sista gången jag skulle sätta honom i trav så vägrade jag ens fatta tyglarna med en hand så att jag skulle kunna använda spöet. Istället talade jag om för honom att "nu måste du trava när jag ber dig, för jag vill inte vifta med den här pinnen"........ och han travade hur fint som helst. Jag behöver de där "bilderna i huvudet"... "reagera, för annars är det för sent"...... "du måste få honom att gå framåt, för vad skulle hända om det var en stup bakom dig och han höll på och backade".....

Min härdsmälta kom när vi skulle trava sittandes... Var skönt att inte ha några stigbyglar för det blir liksom stadigare då, och inte "fejk-stadigare". Som att ha pontoner som stöd istället för att ha fötterna fastsittandes i metallbitar. MEN - jag kan inte sitta ner i trav. JAG KAN INTE. KAN INTEEEEEEEEEEE. Först gick det nästan, men sen var det som att sitta på en fjäder. De andra satt som klistrade i sadeln. Jag ska inte säga att jag skäms inför de andra, MEN jag vill också kunna det. Vet i alla fall var problemet/problemen ligger... Innan vi skulle prova att sitta i trav, så skulle vi öva kroppskännedom. Då insåg jag hur lite jag styr min kropp...... Det enda jag klarade var att spänna tårna och att spänna nävarna. Resten var ett enda fiasko. Hur fan spänner man en vadmuskel. En lårmuskel. Hur sänker man axlarna. Drar in magen vid naveln. Jag äger för fan inte ens min kropp. Jag kommer ALDRIG lära mig sitta i trav. Aldrig. Jag känner ju inte ens VAR jag har skänklarna i förhållande till min kropp!

Finns det någon som kan ge något tips om hur man ska tänka när man sitter i trav??? Vad ska man tänka på?? Varför fungerar det inte att bara slappna av och tro att min kropp ska följa hästens rörelser???

Borstade "lillen" efter att ha tagit hand om P. Tydligen har han plockat av sig båda sina grimmor någonstans i leran i hagen..... Sen pratade jag med S. Fine lille S. Älskade hästkille. Han kom inte fram till boxdörren. Stod bara där och var ledsen. Öronen vända bakåt. Som för att tala om att "jag orkar inte bry mig". Stod hos honom en lång stund och pratade lugnt och med len röst. Lade armarna i kors och lutade huvudet på sned. Har läst lite i en av Monty Roberts böcker om hur man kan närma sig en häst... Vred bort huvudet lite.. drog mig undan.... och till slut kom han fram till mig. Med sina bedjande ögon. Bara stod där och andades på honom försiktigt mot mulen.. han andades tillbaka... Jag blundade.... och han lade sitt huvud på min axel och lät mig stryka honom sakta och varsamt.... Fick hålla tillbaka tårarna.

Han är ingen dålig eller dum häst. Han mår bara inte bra. Han är olycklig.

När jag skulle ta min hjälm, vantar och ridluva så fanns de inte där jag lämnat dem. Letade och letade, men till slut insåg jag att en av killarna måste ha tagit fel hjälm när han for hem. Så nu har han min hjälm och mina specialinköpta dyra ridvantar o ridluva. På ett sätt är det ju ganska komiskt, för vem vet när han kommer på det. Kanske inte förrän om en vecka. Tänk hur kul det skulle vara att se honom försöka få på sig min hjälm. Tror jag har strl 54 eller 55, och han hade 59. Ridläraren sa att jag skulle se hur mycket det skiljde så jag provade den och den glappade x antal cm. Hoppas bara att han är rädd om min hjälm och att han inte vänder den så att vantar och/eller huva ramlar ur...

Tänk om jag hade ridit någon annanstans. Då hade det varit kört. Ridläraren tog det som något självklart att jag inte skulle rida någon annanstans. Men jag kan säga att SÅ självklart är det inte... Inte länge till i alla fall.

Ligger här i ridkläderna. Jag vet - jag borde ha bytit om nu, men jag orkar inte. Borde ha duschat också, men jag orkar inte det heller.

Imorgon är det terapidags igen. Dagarna till första träffen på ÄS närmar sig.

Ångesten och rädslan bara stiger. Och inte blir det bättre av att grannjävlarna ovanför har borrat med en jävla slagborr ikväll - igen. Det borde fan finnas en regel som säger att man inte får flytta in och störa grannarna i drygt FEM JÄVLA VECKOR - och allra helst inte på kvällstid eller tidig morgon!

Funderar på att höra av mig till vaktmästaren och säga som det är; att jag har fått nog. Såhär kan det fan inte hålla på. Skiten kommer rasa där uppe för att det bara är hål, på hål, på hål!

Dags för ännu en spännande natt.......   

SATANS JÄVLA LÄKARKÄRRING SOM HÅLLER PÅ ATT TA DÖD PÅ MIN VÄN!!! HON ÄR FAN INTE KLOK I HUVUDET!!!! INTE ATT UNDRA PÅ ATT IDIOTEN INTE FINNS MED PÅ DOKTORSGUIDEN!! DET TÖRS HON VÄL INTE, FÖR HON HAR VÄL BLIVIT LYNCHAD HELT OCH HÅLLET!

Och äcklet har kommit... ja, jag mår så dåligt så jag flyttat det... igen........

Snart måste jag gå till bussen och jag har en vän som behöver mig.

Gaaaaaaaaaaahhh!! Vad fan är det för fel på den här världen!!?!?!!

Inte någon bra natt inatt. Men vad kan man förvänta sig - egentligen. Min t har inte hört av sig. Hon sitter och fikar nu. Dricker sitt kaffe. Hon förstår inte hur mycket jag behöver henne nu.

Ikväll är det ridskola. Får hoppas att vädret tillåter det bara... men det ska inte bli varken regn eller snö. SKA INTE.

Tungt att andas. Får cellskräck inuti mig själv... luften når inte ner  i lungorna.

Hon mailade mig en halvtimme innan hon gick för dagen - tidigare än normalt... så jag missade henne...... Fick världens panik... var tvungen att ta stesolid.....

SKIT! Jag ska alltid vänta för länge.

Har rivit ur ett köksskåp idag och skruvat ner utelampan på balkongen. Blir bara mer och mer kaos här i lägenheten inför flytten. Men det är lite det som är meningen också.... att det är så rörigt och otrevligt att man bara vill bära ut allt och flytta. Älskar verkligen den här lägenheten - MEN, läget är helt fel och jag börjar växa ur den. Kan inte hålla på och tvinga mig att leva som i dvala i väntan på att se om jag kan studera eller ej. Ingen och inget står och väntar på mig, så vad väntar då JAG på. Det är dags att jag flyttar till ett riktigt hem, och inte bara bor i en blandning mellan gamla och nya studenter i hopp om att jag ska kunna börja plugga. Dessutom är jag för gammal för att leva det här livet. Jag måste tillåta mig att vara i den ålder jag är. Och slippa se universitetet och allt annat som påminner om sjukdom och död så fort jag öppnar dörren.

10 dagar kvar till ätstörningsenheten.. Imorgon är det ridskola. Vet inte om jag ska be att få S igen... bara för att ingen annan vill ha honom. Han kanske mår bra av att åtminstone ha en ryttare som han känner och kommer ihåg. Det är bara så svårt med övningarna som vi ska göra, för jag känner ju - och ser - på hela honom hur spänd han är. Och då måste jag tänka positivt, men vara beredd på det värsta. Gissa varför jag red med så korta tyglar förra gången... Sen är jag ganska "fartkänslig"... när en häst travar på fortare än i "samlat trav" eller vad det nu heter...  (arbetstrav?) så vill jag inte förlora kontrollen med hästen. Inte med en häst som inte är "säker". Gamle P kan jag mana på och ändå känna att jag har kontroll över. Värre då att sitta ner i trav... Då har jag NOLL kontroll. Skulle behöva bli longerad och bara blunda och känna hästens rörelser. Det är enda sättet för mig att stänga ute allt annat och verkligen "ta in" känslan. Men det funkar ju inte så på en ridskola i grupp. Synd. För det var så jag hittade takten i att rida lätt. Jag struntade i omvärlden och ridterapeutens "upp, ner, upp, ner...." och blundade och bara KÄNDE. Då satt det som en smäck! Har upptäckt att jag till och med kan känna om jag sitter på rätt sittben. Skulle öva på att sitta om förra gången, och när jag gjorde det men fortfarande red i samma varv så kändes det helt koko...... Men det skiljer sig väl från häst till häst.

Längtar tills man slipper handskarna, för då har jag mycket lättare att känna kontakten med hästens mun. Å andra sidan så är det ju bra att ha ifall om att hästen rycker tygel och man gör som jag och hänger med en bit över nacken...........

Jag måste ha hört fel idag, för det lät nästan som att det kom ett gäng kanadagäss... men när jag såg dem komma i sin klassiska V-formation så såg de mer ut som svanar.......(?) Men då tänkte jag att snart slipper man vinterkläderna... tyvärr............ På ett sätt är det skönt att tiden går... men på ett sätt är det så jävla jobbigt så det går inte att uttrycka i ord.

.............så tungt att andas............................... måste sluta skriva........

Kanske behöver man ingen häst.....?

Titta på det här klippet!