Hittade två st tegaderm senare igår kväll... så nu är båda låren omplåstrade. De är så jävla dyra så jag hade hoppats på att klara mig utan. Men jag har väl varit för "aktiv" på sistone så att enbart häftan inte har räckt till.

I em/kväll är det stalldags. Orkar inte, men jag vill. Önskar att jag slapp bilresan på vägen hem bara... Det skulle göra allt så mycket lättare. Skulle kunna cykla nu när KK äntligen opererat bort skadan, men törs inte för den här skiten med låren. Dessutom... älskar jag att få vara i stallet.. pyssla.... medan gruppen efter rider... så den tiden är som kvalitetstid för mig... jag och hästarna......

Vid halv sju i morse gick det inte längre. Lax.tab gjorde sitt... och dessutom vände de ut och in på magen... så jag kräktes....... Kallsvetten rann.. torr i munnen.. försökte få i mig lite vatten... allt bara svartnade...... Samma jävla sak varje gång... ångesten över illamåendet..... panik... kväljning.. och så svartnar allt....... Skulle göra vad som helst för att aldrig mer kräkas..... Fick jag en garanti att jag under resten av min livstid aldrig mer skulle kräkas om jag amputerade ena benet så hade jag nog gjort det... för så fruktansvärt är det....... Så någon kräkande bulimiker blir jag aldrig..

Borde gå upp ur sängen... men jag orkar inte.......... Har gett kaninerna frukost.. det är det viktigaste.... Har "skrymmande brev" att hämta ut på posten, men jag orkar inte fara ända dit... och sen hem......

Söv ner mig......... snälla någon, söv ner mig......... jag orkar inte....

Har duschat. Behövde verkligen det. Känns som att jag borde städa, bädda rent och vädra. All ångest under hela den här dagen har varit outhärdlig. Det kommer som i portioner. Allt är blandat. Ångest och äckel, rädsla och skräck, nervositet och förtvivlan, flashbacks, alla "tänk om"....... Jag frågade faktiskt min t om människor har drömmar som blir sanna, och hon sa ja och log sådär varmt. Mina tårar bara rann. Förklarade för henne att... jag alltid trott att "mål" är sådana saker som människor vill och som kan gå i uppfyllelse... men att drömmar är ouppnåeliga, bara som fantasier....... och det är bara i sagor som de kan bli sanna........ Kände mig som ett barn som saknade en så grundläggande kunskap; att drömmar kan bli sanna på riktigt.

Ärren kliar så jag blir galen...... Har trots dubbel häfta nästan lyckats klia hål på huden på ena låret......... Är nog bäst att låta häftan sitta tills dess att den lossnar av sig själv, istället för att hålla på och byta. Brukar ju alltid göra så annars. Fan, jag skulle inte ha kliat med tagelborsten igår....! Det blöder nästan på höger lår... Kommer bli ett skitfult gigantiskt ärr.... kommer bli det på båda lår och på armen.... alla op-ärr...... Fan vad onödigt. Dumt. Jag har varit så rädd om ärren att jag varit extra försiktig, och bara för det så har jag förstört allt - precis som vanligt!

KAN DET INTE BARA SLUTA KLIA NÅGON JÄÄÄÄÄÄÄVLA GÅNG!!!!!!!!!!

Mamma ringde. Det där med bredbandet ska vara ordnat nu. Det är inte det, men ska egentligen vara det. ÄNTLIGEN. Ska bara se till så att jag får tillbaka de pengar jag ska ha.

Pratade i över 3 jävla timmar. Svetten rann om mig. Fick reda på att "kärringen" - min morbrors fru som är helt jävla puckad PÅ RIKTIGT - har skaffat en hund till. Så nu har hon FEM jävla hundar att ta hand om, FEM Bichon Friséer som ska kardas, kammas, badas, klippas......... Och hon har just sålt sista valpen från de som överlevde i hennes kull. Kärringen stressar ihjäl sina hundar! Skriker åt dem hela jävla tiden, och den som det går bäst för på utställning behandlar hon som en prinsessa. De andra får ingen uppmärksamhet eller kärlek. Hon har just blivit tvingad av FK att börja jobba igen, för TYDLIGEN kan man inte vara sjukskriven och samtidigt tjäna svarta pengar på annat håll (Nähääää.... jävla IDIOT!!). En bekant hade ifrågasatt att hon skaffar en hund till trots att hon inte kan klara av de hon har (den äldsta är 7 år, och ingen av hundarna är rumsrena..........). Svaret var att "de är inte husdjur längre, de är en pengakälla", så hon ska ställa ut och ta valpar - igen..........

STACKARS HUNDKRAKAR! Jag blir så jävla ARG så jag spricker fan snart!!!!!!!

JÄVLA STÖRDA KÄRRINGJÄVEL!!

Mamma var lika upprörd som jag, så därför blev det ett långt samtal......

Jag har fan velat ha hund i 5-6 år, men jag KAN INTE köpa någon för jag kan inte garantera att jag kommer ha möjlighet att ta hand om en hund. OM jag skulle börja plugga så vore det kört, och jag tänker INTE lämna bort ett djur pga det. Man smiter inte från ansvaret på det sättet (min åsikt om mig själv).

JÄVLA SKIT. Har ångest så jag dör. Inte kunnat vila något alls. Är SÅ TRÖTT.

Vilken värld lever JAG i..????

Stallet...? Ja, på ONSDAGAR och det är inte onsdag idag!

Ska man skylla på sömnbrist kanske... och en släng av senildemens..... Är så mycket som åker runt nu. Runt, runt.

Somnade sent inatt. Knockad av medicinerna. Är fortfarande trött. Ska försöka vila lite under dagen. Jag tar ju aldrig igen missad sömn på nätterna.

Jaja.. gnäll, gnäll..........

....vill inte måla fan på väggen, men jag tror inte att det blir någon bra dag idag......

Babblade bort mesta delen av terapin, för jag orkade inte med mig själv. Men självklart lyckades jag ändå storböla som vanligt. Trots det gick jag förbi kiosken på vägen hem. Hade noll blodsocker och var svimfärdig - utöver tröttheten och all ångest och äckel... Men jag lyckades med att inte köpa någon godis. SKÖNT!

Tänkte ta bussen till Maxi, men så kom jag på att jag lika gärna kunde damma av cykeln. Så det blev en tur dit. Är så less på allt jävla bröd som finns så det blev inget sådant. Tänkte köpa deras egna, men vet hur "lyckat" det är; när jag kommit hem så är jag halvt medvetslös av hunger så då käkar jag en smörgås. Och sen mår jag så dåligt för att jag gjort det och allt är ju redan förstört då, så då äter jag upp allt det andra också. Bra va....

Tänkte köpa kexchoklad, men kom på att det vore fint med en glass istället. Det är ju så det "ska" gå till - man far och handlar när solen skiner och det är varmt, och så köper man en glass och sätter sig på en bänk och ser ut över *en speciell plats*. Jag älskar Cornetto. Brukar alltid köpa Cornetto Classic. Men det fanns ingen..! Det fanns nästan inga glassorter att välja mellan alls. Bara en massa nya, och det fanns ingen skylt som talade om vad det var för glass. Dessutom ångade paniken om mig efter att ha stått och läst på hälften av alla varor som finns... näringsvärde, kolhydrater, fett....... Köpte en ask med gröna vindruvor. Tänkte strunta i det först, men konstaterade att det måste vara nyttigare att småäta och hetsäta än godis. Har ändå tryckt i mig en ICA-paj och yoghurt och müsli... och så knäckemackor.... så det blev ½ månads lax.tabletter efter det..... Känns ju fint...

Internetleverantören hade inte ringt upp min kära mor, så hon ringde upp dem - igen. Och hade turen att knipa samma kille som looooooovat ordna alltihop på max tre dagar. Eftersom han gav ett löfte som han sedan bröt, så gjorde min mor verbal slarvsylta av honom - en egenskap som även jag har och kan använda..... Killen sa att han skrivit ett mail till "ekonomiavdelningen", men inte fått svar. Min kära mor talade då om att jag har mailat till DEM, men JAG får inget svar av DEM - och vad händer då??? Jo, då måste man RINGA! Jag har skickat ett sista mail till dem, och svarar de inte på det och ordnar det här imorgon, så säger jag upp skiten. För det här är inget avtal. Tycker nästan synd om killen om han inte ringer upp min mor det första han gör imorgon när han kommer till jobbet... Hon kommer slakta honom - verbalt.

Har sagt till henne att TÄNK om jag hade peppat mig och samlat kraft och mod och ringt, och så blivit bemött som skit... Då hade jag aldrig mer lyft på luren sen.

Är helt slut. Men ångesten bultar i hela kroppen. Känns som att den kommer sprängas. Vore lika bra det... Är varm, för varm. Vill rusa ut och bara skrika. Som om det skulle hjälpa......

Det blir i alla fall inget "terapeutiskt arbete" ikväll här på bloggen som igår. Jag orkar inte, och det fungerar inte heller. Bättre att låta skiten snurra. Är som en powerpoint-presentation från helvetet; byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild, byt bild........... och bilderna sprutar fram som om de var skjutna ur en kulspruta. Det gör mig yr. Men som sagt; hellre det än en repris av gårdagen.

Hoppas att de möblerat klart för ikväll där uppe. Hörde hur de släpade möbler för en liten stund sedan. Måste ha varit i vardagssrummet. Ekparketten ser säkert jääääääättefin och repfri ut.........

Får se om det blir någon ridning imorgon em/kväll. Beror på vädret. Är rädd att det ska bli regn. Vill ha tillbaka min hjälm och mina grejor som "försvann" i onsdags...

Vill sända en varm tanke till lille Skutt.. som nu äter det grönaste och godaste gräset som finns i Nangijala.... busar med de andra ninisarna.. rusar över de lummiga kullarna och dalarna... gräver tunnlar.... käkar äppelkvistar... dricker det godaste vattnet ur den vackraste bäcken........ och river upp morötter ur grönsaksland.... Han hade ett förstklassigt jordeliv.... det bästa en nin kan ha..... Jag hoppas av hela mitt hjärta att du vet det E......   

Vila i frid Skutt.

de höll på och levde om i lägenheten ovanför MINST fram till 01:30, men säkerligen längre för jag proppade i en ljudbok i öronen då

är knäpptyst där uppe nu - de ligger väl och sover

har god lust att "råka" slå på elementrören i sovrummet

men det är under min värdighet

....om jag nu har någon kvar..........

stängde av väckarklockan i sömnen

men jag förstod att det skulle bli så, så jag satte mobilen på väckning också

skulle aldrig hinna till min t annars

det här är fan förjävligt

flashbacks, total ångest, och grannar som lever om halva natten

orkade inte röra benen och vad ska man göra då

måste försöka samla mig för att gå till min t

hoppas att ni har det så bra som det bara går därute ♥

allt jävla tjat om att "stanna i känslan", "uthärda" och sådan jävla skit

och "man dör inte av det"

JO DET GÖR MAN VISST DET!!!!!!!!!!!!

desensibilisering - ja, i en annan värld!!!

mina ben börjar surraaaaaaaaaaaaaaaa

snart kommer jag inte kunna röra dem

knappt så hag känner dem

men det är inte som min närmaste vän som blir förlamad och i hela kroppen

hag har det bra jämfört med henne

.

.

.

snart skriker jag rakt ut

man ska fan inte lyssna på den jävla vården!!!!!!!!1

och så håller de på och lever om i lägenheten ovanför

Snart är det midnatt. Snart är helgen över. Står jag ut i 10 min till så överlever jag den här helgen också.

Har en massa flashar hela tiden. Kan se hur "han" tittar på mig. Skrattar. Den där blicken. Och sen. När ingen annan finns i närheten, för att jag för tusende gången var så jävla dum att jag bara följde med. Han tog tag runt min handled och jag följde bara med. Avstängd. Som en robot. Vi ska leka kurragömma. Har bestämt att man bara får gömma sig på tomten. Sommar. Han kliver mellan taggtrådarna och ut i hagen. Tar min handled igen och jag kryper under. Är för liten för att kliva mellan. Han går mot kojan. Buskaget som jag och en grannflicka lekte i tidigare. Men han viker av ner mot dammen. Backe och så enar som skyler. Det hade inte behövts något insynsskydd, för man kan inte se dit från vår tomt. Trycker ner mig i gräset. Jag säger inget. Förstenad. När han hukar sig så försöker jag resa mig upp. Han tar tag i mig och trycker ner mig. Jag gör inget motstånd. Min kropp är död. Hjärnan dör. Han behöver inte hålla fast mig, men gör det ändå. Som en del av en ritual. Han drar ner mina kläder. Fingrar med ena handen. Ler. Sen smärta. Bara smärta. Som att spricka sönder inifrån. Hör och känner hans andetag mot min hals. De grönaktiga ögonen ser arga ut. Djuriska. När han är klar samlar jag upp de smulor som finns kvar av mig och drar upp trosor och byxor. Reser mig inte förrän han säger till mig. Skaver. Svider. Men jag raderar det. Raderar allt. Gömmer så långt bort och så långt in som det bara går. Smyger tillbaka men tar en annan väg genom taggtrådsstängslet. Grannhuset är ett sommarstugehus där det för det mesta aldrig är någon, ens på sommaren. Snåljåpen från Danderyyyyyyyd har sparat de gamla tegelpannorna och de står uppställda mellan två stora granar. Han talar om för mig var jag ska smyga iväg, och så skiljs våra vägar. Får höra att vi "fuskat", han och jag. För vi fanns inte där förut, så vi måste ha varit ute i hagen. Men nej, jag minns inte. Det har ju aldrig hänt. Så jag har inte varit ute i hagen. Fastän att jag vet det. Blod när jag till slut måste gå och kissa. Syns i trosorna. Och det svider så in i helvete att jag hellre skulle dö än att kissa, men jag har hållit mig så länge jag bara kan..Och hur och varför dö för något som inte hänt. Aldrig hänt. Fastän att det aldrig tar slut.. Mamma har vittvätt ligger i tvättmaskinen som hon ska starta nästa morgon. När de andra ser på tv tassar jag dit och gömmer trosorna längst in bland smutstvätten.

Ingen ser. Ingen hör. Pappa bara skriker och slår. Och jag drömmer om att bryta eller bli förlamad i båda benen. För på sjukhus hjälper de människor. De hjälper barn. Men skulle de se mig så skulle de lätt kunna läsa vad jag gjort. Därför måste jag hålla mig borta därifrån till varje pris. Men drömma och fantisera kan man. Men jag vet inte vad jag behöver tröst och hjälp för, för allt är begravt inuti mig som en omärkt grav. Den bär inget namn. Den finns inte. Ingenting finns. Inte jag heller. Jag är bara en robot. En smutsig, äcklig liten barnahora som pappa skulle slå ihjäl om han fick reda på vad jag gjort.

förlåt

Nu vill jag dö. Dö. Mår så illa. Orkar inteeeeeeeeeeeee